Sida 211
Bellman och Braun. Ett drag ur svenska humorns historia. Af Hellen Lindgren. Med vignett efter Karl Wahlbom, 2 porträtt af K. M. Bellman efter målningar af P. Krafft och Per Hilleström samt ett porträtt af V. von Braun
— i'
är ett väld på naturen, skyr han icke för, ej heller går han ur vägen för eländet. Han skildrar förfallna varelser, och dock blir skildringen ej sorglig, den verkar ej dystert. Bellmans egen subjektiva stämning är naivt hänförd, hans dikt är barnslig till tonen, och idylliskt, fridfullt och
Karl Mikael Bellman. Litografi efter oljemålning af Per Hilleström (i Nationalmuseum).
lekande tecknar han alla konflikter. Men för att göra detta fordras i sanning ett barns menlöshet, och af denna egenskap är Bellman i besittning. Ingen kan vara mindre ägnad för tankearbete än han. Han är icke kvick i vanlig mening, och när han skall fullfölja en plan, sviker ho-
nom alldeles hans fyndighet, så att den enda form af tidens »esprit», han egentligen odlar med framgång, är den mest naiva, förmågan att härma med parodierande namn. Men också för allt, hvad till arbete hör, är han efter hvad det synes oförmögen. Hans missöden på tjänste-
mannabanan äro bekanta. Hans yttre är en sömngångares: han är blek, matt och dåsig, dock kan han plötsligt förändra natur och blir som ett den plötsliga impulsens barn eldig, och de tillfällen, då detta sker, inträffa, då ingenting besvärar honom eller stör honom. För öfrigt kan
Källa: Project Runeberg ·