Sida 274
»Den välgörande filosofen», Karl XII:s vän. Af Harald Wieselgren. Med 4 bilder
— 254 —
Karl X). I Nancys förnämsta kyrka firades i början af februari 1766 en sorgemässa öfver den bortgångne fursten. Om morgonen, dagen efter det kungen återkommit till Lune-ville, lämnades han ensam af sin betjäning. Han satt i sin vida nattrock framför kaminen, i hvilken brasan flammade. Han försökte resa sig för att ringa på den försumlige lakejen men föll — föll med vänstra armen och sidan i elden och kunde icke hjälpa sig själf därifrån. När hans klagorop ändtligen hunnit tillkalla folk, var han förfärligt bränd. Gamle Kasten Rönnow försökte fåfängt reparera skadan. Under grymma plågor men med vanligt sinneslugn lefde den 89-årige mannen ännu i aderton dagar, innan döden förlossade honom, den23februarii766.
Frankrike tog hans land, minnet hans namn. Det sparades icke på »Eloges» vid hans begrafning, och äfven någon tid efteråt skrefs till hans beröm — han var ju konungens svärfar. Småningom begynte han bli en lokal-heros för Nancy, där hans stiftelser hugfäst minnet af hans goda hjärta. 1831 restes där i staden kung Stanislaus' bronsstod, och efter den polska frihetskampen begynte polackar vallfärda till Stanislaus Leczinskys graf. Där kunna de läsa denna pompösa minnesskrift:
»Il n'est point de vertu que son nom ne rappelle:
Philosophe et guerrier, monarque et citoyen.
Son génie étendit l'art de faire du bien.
Charles fut son ami, Trajan fut son modèle.»
Slutvignett. efter Ch. Eisen.
Källa: Project Runeberg ·