Sida 349
Katt och råtta. Af Paul Rosenius. Till en oljemålning och 9 originalteckningar af Bruno Liljefors
Där inne under hasselns rötter har den lilla skogsmusen sitt af fina strån konstfärdigt och varmt byggda bo. Där inne ligga några små nakna röda ungmöss, inbäddade i dun — och pappan är det, kunna vi ju antaga, som flanerar utanför. Han sitter stilla, rund som ett
nystan, och svansen ligger slingrande efter marken. De små fina rosenröda framtassarna hålla på ett ekollon eller en insektlarv, hvad det nu är, hufvudet undersöker under lifliga rörelser, nosen vibrerar. Men nej, det mätte inte ha befunnits antagligt, ty i ett hej är han därifrån med några blixtsnabba steg och under prasslande i löf och gräs. Sä är han stilla igen, orubbligt stilla, de små pigga ögonen glänsa som svarta pärlor,
— 323 —
öfverläppen darrar oupphörligt upp och ned, blottande ett par små hvassa, läng-dragna gnagartänder. Nu reser han sig pä bakbenen, blir lång och smärt och fin, framtassarna famna om ett hassel-skott.
Längre hinner han inte, ty nu tog katten språnget, ett väl måttadt, elegant språng, med framtassarna i beredskap att mellan sig passa in det lilla offret så mjukt som möjligt. Nu är det gjordt, och katten lägger sig ned. Det lilla mösset piper energiskt och söker bita ifrån sig.
Men katten vill inte se några onödiga skråmor på sina små välskötta tassar, därför, kratsch, där var den första pressningen mellan rofdjurständerna. Det lugnade. Så släpps det lilla djuret, springer några steg som berusad, katten ligger pä sidan och ger det en liten gemytlig knuff dä och då med tassen, den lilla
Källa: Project Runeberg ·