Sida 348
Katt och råtta. Af Paul Rosenius. Till en oljemålning och 9 originalteckningar af Bruno Liljefors
Vi välja naturligtvis en poetisk milieu, vi låta icke slagfältet föreställas af skafferi-hyllor med ostar och korf. Med andra ord, vi välja icke det lilla husmösset till
offret utan en dess nära släktinge, som sommartiden bor i skog och mark och endast om vintern tyr till gårdarna. Det är den lilla skogsmusen, en liten fin, sammetslen varelse med snöhvit buk, gul på sidorna och gråbrun ofvanpå. Och så en bit landskap med stämning i, sådan som Bruno Liljefors förmår gifva.
En stilla försommarafton, dådetärskym-ning under snåren, då luften är sval men mättad af doft från gräs och vilda blommor och aftonrodnadens guld sipprar in mellan blad och grenar. Då har kissen gifvit sig ut på promenad. Han har gått öfver gärdsgärdet, ängsligt seende sig omkring, ty han har en instinktmäs-
sig förnimmelse af att jaktstadgan innehåller något för sådana här fall. Han går med raska steg öfver det mellanliggande öppna fältet, och så är han helskinnad inne i småskogen. Han tar sig en stunds rast efter nervspänningen, han lägger sig på alla fyra, blir kortare och rundare, slickar sig på frambenen, på sidorna, drar svansen åt sig så att han vet hvar han har den, ruggar upp sig och mår väl.
Men det ligger äfventyrsstämning i luften, snåren locka till forskningsfärder. Föreställningen börjar. Katten sträcker på sig. Se på hans lätta, spänstiga, be-
härskade gäng, hur han sätter fotsulorna mjukt och försiktigt i marken, med indragna klor, undvikande torra kvistar och löf, som kunde gifva buller ifrån sig, ögonblickligen orörlig som en staty, om han det oaktadt råkat framkalla något ljud eller det från annat häll kommit något sådant. Och han har öron, det kan herrskapet lita på. Han har inte »näsa» som hunden, men hörseln är intensivt fin. Och det är med den framför allt han jagar. Tyst, nu prasslar det några alnar från honom, han vänder på hufvudet, ögonen stå vidöppna, orörliga. Nu har han fixerat punkten, därifrån det lilla prasslet kom. Han skrider närmare i afbrutna tempon och tar sin position några steg från »foremålet».
Källa: Project Runeberg ·
