Sida 30
Advent. Af Oscar Levertin
Ill. A. Edelfelt
Så reste han sig, som han fyllt sin plikt, han vinkade farväl från tröskelstenen, och i detsamma mörkrets svarta skikt ren rummet täckt. Hårdt slog kastanjegrenen mot fönstrets frost. Men gossen var ej rädd och sorgsen mer. Sig helgdagsslummern
sänkte
ikring hans hufvudgärd, och vid hans bädd mot djupblå grund ren julens syner blänkte.
Där ute, i sin mångårds däfna glans, än månen brann med blekt och töcknigt
skimmer.
Kring svarta grenar frosten spann sin krans, och kallt i drifvan lyste kornens glimmer. Men vandrarn ren till nästa stugdörr ländt att andra grubbelsjuka hjärtan rycka ur nattens sorg med budskap om advent och jul, som stundade med ali sin lycka.
Oscar Levertin.
Källa: Project Runeberg ·
