Sida 68
Venedig. Några intryck från lagunernas stad af Tor Hedberg. Med 5 illustrationer efter teckningar af E. Kirschner och G. Schönleber
Två svenska landskapsmålare. Marcus Larson — Edv. Bergh.
Af Georg Nordensvan. Med porträtt samt 8 bilder efter taflor och teckningar af Marcus Larson och Edv Bergh. ———
Bland den svenska konstens framtidsmän i medlet af detta århundrade nämndes ofta sida vid sida de båda, hvilkas namn läsas öfver denna uppsats. De uppträdde ungefär samtidigt, studerade en och samma konstart, rönte inflytande af samma riktning, en tid bortåt också af samma mästare. Inom Sveriges konst blefvo de båda nyhetsmän, förde med sig hem från utlandet nya motivkretsar och nya sätt att måla, utvidgade gränserna för sin konstart och förde den ett ansenligt steg framåt.
Den svenska landskapsmålningen hade före deras uppträdande knappast visat någon svensk karakter. Fahlcrantz' allmänt poetiserande stämningar hade blifvit utträngda dels af det ideellt-klassiska landskapet med motiv från Italien, dels af de holländska bilderna, som hvilade på mera noggranna naturstudier än hvad man dittills ansett nödvändigt. Men hem-
landets natur hade endast sällan blifvit föremål för konstnärlig tolkning, och där så skedde, hade den poetiserande fantasien haft ett vida större spelrum än den direkta iakttagelsen af verkligheten.
Marcus Larson och Edvard Bergh förde in i vår landskapskonst ej blott svenska motiv utan ock ett afgjordt nordiskt lynne. Den enes konstnärsskap blef så olikt den andres, som deras utgångspunkter, deras skaplynnen voro olika. Den ene är det otyglade geniet, som förtär sig själf, den andre den ihärdige arbetaren, jämn och tålmodig. Den enes bana blir forsens, som bryter sig med våldsam styrka fram mellan fjällen, kastar sig handlöst utför bråddjup, skummar och väsnas, uttömmer sina krafter och försvinner i sanden, den andre går fram som den lugna ån, som faller ut i skogssjön, där björkarna se sig i spegeln, som är inramad af näckrosblommor.
Källa: Project Runeberg ·
