Sida 603
Marknadsresan till Jokkmokk. Ett kapitel ur en samling ströftåg i Lappland. Af Hugo Samzelius. Med 4 bilder
dryckesskopa af förgylldt silfver, troligen från 1600-talet, och med detaljer i drifvet arbete, hvilken jag naturligtvis gärna ville åt. Därför tog jag Anders Pavelson Rassa med som tolk för att riktigt kunna föra fram mina önskningar. Men huru vi tiggde och huru mycket jag än bjöd, förblef Amma obeveklig: han hade ärft sin »kosa», sin skopa, och ville lämna den som arf åt efterkommande, hvilka sedan finge göra med den hvad de gitte. — Nå, det kunde ju ej hjälpas då! — Nu föll februaridagens tunga skymning hastigt öfver all bygden.
Från början hade jag tänkt att dagen därpå begifva mig till Gellivare öfver Ligga och Porjus, men något tåg gick nu tyvärr ej ned till Lule på flera dagar. Dessutom funnos hvarken några Kaitum-lappar eller Porjus-bor, som kunde lämna mig skjuts — de hade nämligen ej besökt marknaden på grund af de efter snöfallen tråkiga vägarna. Jag funderade ett tag på att envisas och ändå gifva mig af till Gellivare, om det så skulle bli på skidor, men härtill var tiden verkligen för knapp, enär jag skyndsamt borde vara tillbaka i Lule för att vidtaga förberedelser till den expedition i nordligaste Lappland, som jag stod i begrepp att företaga. Till följd häraf reste jag på älfven och landsvägen de tjugu milen ned till residensstaden igen. Väglaget var nu betydligt försämradt efter tövädret, älfven stod stycktals lik en sjö, med flödvatten öfver istaket, och ansträngde ofta hästarna mycket. Kungsådran gick flerstädes öppen, medan vid landfästet strandisarna satt sig, där man färdades tätt invid den terrassformiga, af skör råk-is genombrutna, grönskimrande »landkallen».
Ung Tuorpon-lappska.
Källa: Project Runeberg ·
