Sida 334
Moltkes lefnadssaga. Af A. Hammarskiöld. Med 10 bilder
3o8
* v >• v'. v
III.
Ar 1821 kom den unge löjtnanten att med sin fader göra en resa till Berlin. Det intryck han här fick af den preussiska hären var så starkt, att det blef hans lifligaste önskan att öfvergå till densamma. S. å. begärde och fick ban afsked ur danska hären samt tillåtelse att gå i preussisk tjänst. Sedan han med heder aflagt ny officersexamen i Berlin, hvartill han använde endast fjorton dagars förberedelse, blef han 1822 preussisk officer och den tjugonionde sekundlöjtnanten vid lifinfanteriregementet, som låg i Frankfurt an der Oder. Redan 1S23 fick han kungligt tillstånd att inträda i krigsskolan — nuvarande krigsakademien —: i Berlin. 1826 utgick han från denna med de högsta betyg.
Kunskapsbegäret hos Moltke var omätt-ligt. Huru starkt det var, visar bland annat hans lefnadssätt under den tid, han
genomgick krigshögskolan i Berlin. Från sitt fattiga föräldrahem kunde han ej påräkna ett Öres understöd; han måste därför lefva på sin löjtnantslön, ty skulder tilläto ej hans principer honom att göra. De nöjen och förströelser, som unga officerare söka, måste han för den skull försaka. Men vid försakelser var han van allt från sin tidigaste ungdom. Något som han däremot hvarken ville eller kunde försaka, det var tillfredsställandet af sin vetgirighet. Hans löjtnantslön räckte förunderligt nog icke blott till kläder och vivre utan äfven till att skaffa honom de böcker, han önskade, och att taga de lektioner i språk, som han ansåg sig behöfva. — Kanske har den stränga sparsamhet, som ban redan i sin ungdom måste underkasta sig, blifvit hans andra natur och det till den grad, att han, sedan han blifvit förmögen, äfven beskylldes nära nog för girighet, detta likväl med orätt, ty man vet nu, att han i tysthet hjälpt många fattiga unga män.
Hans framsteg i studierna voro förvånande. Krigshögskolans lärare voro också utmärkta män. Af dessa har dock läraren i geografi, professor Ritter, utöfvat det största inflytandet på Moltke. Under denne lärares ledning utbildade han sig nämligen till en utmärkt geograf. Det var ock som sådan Moltke först fick ett namn. De vetenskaper, som han annars företrädesvis studerade, voro krigskonstens historia och af den i synnerhet Napoleons fälttåg samt matematik och fysik. Ar 1827 utkom i tryck en novell af Moltke. Där har han i den ene af de bägge till lynnet så olika officerarne eller Ernst gifvit en skildring af sig själf. Man ser af densamma, att han ansett öppenhjärtiga, glada, lifliga och sangviniska naturer för de lyckligaste, kanske mest därför, att de voro motsatsen till hans egen. I den andre officeren eller Gustaf har han skildrat en sådan lycklig natur. Antagligen är namnet Eichenbach, som förekommer i denna berättelse, ett minne af Moltkes ungdoms-
Källa: Project Runeberg ·
