Ord och Bild: 1892

— ii 155 —

om Bedden, där de upproriskas område började. I Kirri hade dessas exempel smittat, så att talrika deserteringar ägt rum härifrån, och desertörerna hade begifvit sig till det bördiga Makra-kå, där några officerare och soldater från Redjåf anlagt en egen station och där de lefde som röfvare. I Kirri uppläser Jephson åter skrifvelserna och talar till folket samt erhåller de mest afgjorda svar af både officerare och soldater, att de ville följa sin mudir och tåga söder ut. Men från en tillgifven officer i Redjäf erhåller Emin ett bref, som underrättar honom, att officerarne här sammansvu-rit sig mot honom och ämna taga honom till fånga, om han kommer dit. Emin besluter sig därför att lämna i:a bataljonen åt sitt öde och utrymma Kirri och de söder härom belägna stationerna. Knappt är Emin med Jephson på väg söder ut mot Muggi, förrän han får underrättelse, att soldaterna i Kirri vägrat att lämna ammunitionen från stationen. Snart är upproret i full gång; bladet har vändt sig. I Laboré säga soldaterna öppet, att skrifvelsen från kediven är förfalskad, och vid återkomsten till Dufilé göras både Emin och Jephson till fångar, under det officerarne, som samlats hit från de öfriga stationerna, äfven de upproriska af i:a bataljonen, hålla upprörda och stormiga krigsråd angående hvad som är att göra De egyptiska skrifvarne inbilla officerarne, att skrifvelserna från den egyptiska regeringen äro förfalskade: det går ingen annan väg till Egypten än norr ut, Emin har i komplott med Stanley ämnat att förråda sitt folk och sälja dem som slafvar. Det är lika spännande som bedröfligt att följa Jephsons dag för

dag fortgående, klara och .lediga framställning af dessa tilldragelser. Dessa af list, svek och trolöshet till brädden fyllda karakterer äro fullständigt ur stånd att tänka sig något annat hos andra. Oaktadt de haft sin mudir hos sig i tretton år och de ej ha det ringaste att förebrå honom under denna tid, utom att han varit alltför god, så äro de genast färdiga att tro honom i stånd till det svartaste dåd. Det de besluta den ena dagen, kullkasta de den andra. De våga ej låta Emin lämna dem, emedan de ändå tyckas i grunden ha förtroende till hans öfverlägsna klokhet. De döma honom till döden men våga ej verkställa domen. De afsätta honom från hans värdighet, men då en ny fara hotar från madisterna, vända de sig till honom och begära hans råd. Deras förvirrade hjärnor förmå ej skapa en plan att handla efter, deras feghet hindrar dem att taga ett afgörande steg. Och den ene vill ett, den andre ett annat, partier bildas och upplösas. Slutligen synes en bestämd plan framgå ur förvirringen. Man vill bevara Emin för att genom honom kunna träda i förbindelse med Stanley

Utsikt fran Vadelai.