Sida 79
Venedig. Några intryck från lagunernas stad af Tor Hedberg. Med 5 illustrationer efter teckningar af E. Kirschner och G. Schönleber
bildning, intager en reserverad men alis ej ringaktande eller öfverlägsen hållning gent emot yngre idéer, ser sin ståndpunkt börja tillhöra ett förgånget skede, ser den bland landsmännen, som blifvit nämnd som hans främste efterföljare, gå honom förbi — allt utan ett spår af egenkärlek eller afund.
Han hade gjort sitt bästa, hans namn betecknar ett betydelsefullt led i det svenska landskapsmåleriets utveckling. Han har fört det ett stort stycke framåt, och han kan med det bästa samvete hvissla sin drill och vara lycklig åt lifvet.
***
Kärleken till naturen, den vidöppna blicken för dess företeelser, utgjorde det dominerande draget i hans personlighet. Men denna kärlek och denna blick var naturforskarens lika mycket som färgkonstnärens. Han nöjde sig ej med att se med en målares öga, han måste också klargöra för sig, hvad det var han såg. När han var ute och målade studier, analyserade han blommor och svampar, tog reda på deras namn, studerade deras egenskaper, glad öfver hvarje nytt rön. Hvarje studie, han målade ute i fria luften, medförde en noggrann undersök-
ning af stället och dess omgifning. Och tillstötte en gångstig på hans väg, så måste han vika in på den för att se hvad som fanns bakom närmaste krökning. Alltid på upptäcktsfärd efter nya upptäckter, alltid vaken och intresserad, alltid i jämnvikt.
Det var en hård pröfning, då ett slaganfall år 1874 fjättrade honom vid sjukstolen. Men ännu höll han sig vid lif några år, och handen, som förde penseln, var ej förlamad. Då han ej längre kunde måla ute, lät han föra sig i sin rullstol utom staden och satt då i timtal och såg, bara såg på naturen.
Och då han ej mera kunde resa omkring i landet, gaf han sin son pengar att resa i hans ställe — med villkor att skrifva långa bref om det han såg. Dessa bref hade den slagrörde liggande bredvid sig, och han blef alldeles förtviflad, om någon rörde vid dem. De utgjorde hans skatter, dessa hälsningar från den svenska naturen, dessa land-skapstaflor i ord.
På hösten 1880 dog han ifrån sina plågor, från sitt jämna lif, alltigenom prägladt af harmoni, af glädje öfver allt skapadt.
Hans son Richard tog i arf konstnärsnamnet Bergh och förde det vidare framåt.
Vid skogssjön.
Pennteckning af Edv. Bergh.
Källa: Project Runeberg ·
