Ord och Bild: 1892

3°9 —

älskade. Den 15 augusti 1825 skrifver han från Salzbrunn till sin moder: »Här är en ung flicka, som för visso förtjänade att vara din svärdotter. Det är en grefvinna Reichenbach. Hon är skön som dagen och väl uppfostrad. Du skulle komma att bära henne på dina händer. Men ty värr har hon ingen förmögenhet.» Och en sådan hade ej heller Moltke.

Men det var icke blott de utmärkta lärarne, som främjade hans vetenskapliga studier. Ty detta gjorde den anda, som rådde inom den stora generalstaben och hela preussiska hären. Denna vetenskapliga anda hade grundlagts af Scharn-horst och Gneisenau, den moderna preussiska härens skapare. Moltke har än ytterligare stärkt och utvecklat denna anda; han har dessutom gjort den stora generalstaben till en i sitt slag fulländad skapelse. En författare har sagt, att de tvä korporationer, inom hvilka den största fond af intelligens i våra dagar är samlad, äro det. högre katolska kleresiet och den preussiska generalstaben. Hade den preussiska hären icke ägt 60 à 70 i vetenskapligt hänseende på det yppersta utbildade officerare, skulle det kanske icke ha lyckats ens Moltkes snille att med ljungeldens kraft splittra Österrikes och Frankrikes härar. Hans snille och dessa officerare är det, som egentligen gjorde den preussiska hären så öfverlägsen dess motståndare.

Sedan Moltke lämnat krigsskolan, var han en tid lärare vid divisionsskolan i Frankfurt. Kanske var det vid denna tidpunkt, som han med en ung mans hela värme förälskade sig i den berömde general Bülow von Dennewitz' dotter. Den unga fröken besvarade hans böjelse, men generalen var emot förbindelsen, emedan Moltke då ansågs ha ett mycket svagt bröst, hvadan Bülow befarade, att han ej hade lång tid kvar att lefva.

Längre fram kom han att få deltaga i topografiska arbeten, 1833 utnämndes han till premierlöjtnant och upptogs i stora generalstaben. 1835 vardt han johanniter-

riddare och kapten vid nämnda generalstab och bevistade de manövrer, som höllos i Schlesien och ryska Polen. S. å. fick han ett half års tjänstledighet för att göra en resa till Konstantinopel. Hans vistelse i Turkiet kom dock att räcka i 4 år, enär sultanen Mahmud II af den preussiske konungen begärde tillstånd för Moltke att inträda i turkisk tjänst. De skildringar Moltke gjort af sin vistelse i Turkiet äro i högsta grad lärorika och intressanta och låta en närmare lära känna hans ädla och rika personlighet. Dessa skildringar äro sammanfattade i hans ofvannämnda arbete: Brieje über Z11-stände und Begebenheiten in der Türkei. Den prosastil, som röjer sig i dessa bref, säger Georg Brandes i sin ypperliga uppsats om Moltke, kan täfla med Göthes reseskildringar. Moltke är i själfva verket ett af den tyska prosans största genier.

Nämnda bref voro skrifna till hans närmaste anhöriga och fingo stor betydelse för Moltkes husliga lycka.

Hans syster Augusta hade 1834 gift sig med en engelsman, John Heyliger Burt, men denne hade i ett föregående giftermål tre barn. Den yngsta af dessa hette Marie, hvilken trots sin ungdom blef en af de mest intresserade åhöra-rinnorna af Moltkes bref från Turkiet, ehuru hon aldrig sett deras författare. Den föreställning hon genom dem fick om Moltke var dock sådan, att hon med största längtan motsåg hans återkomst. Och när hon vid fjorton års ålder såg honom för första gången, motsvarade han till fullo de höga tankar, hon gjort sig om honom. Den beundran hon känt för honom, innan hon sett honom, öfvergick efter närmare bekantskap till den mest hängifna kärlek, ehuru han var nära 26 år äldre än hon.

IV.

Under sin vistelse i Turkiet gjorde Moltke vetenskapen de största tjänster, framför allt dock geografien. Hans forne