Sida 183
1837
Svensk Konung död i landsflykt.
Ex-Konung Gustaf IV Adolf af Sverige afled d. 7 Februari i S:t Gallen, Schweiz, i en ålder af 58 år.
»Jag bodde på Hvita Hästen. ett af de många värdshus, hvaraf S:t Gallen, liksom öfriga Schweiziska städer öfverflödar. Nyss återkommen från min exkursion till Freudenberg, hade jag hvilat mig några ögonblick på min kammare och nedgick derifrån, för att göra en tur kring staden. Jag skulle härvid passera förbi dörren till matsalongen, der jag qvarglömt någon obetydlighet; straxt i trappan träffades mitt öra af tonerna från ett gammalt något hest kla-vér. I långsamma accorder fördes ett par händer fram och tillbaka öfver detsamma. Det låg visserligen ingenting hvarken genialiskt eller virtuosmässigt i dessa fantasier, men den djupa melankoli de uttryckte, fäste min uppmärksamhet. Jag öppnade dörren, spelningen upphörde genast. Rummet var i öfrigt tomt, men vid klaveret satt en person, som vid mitt inträde genast reste sig upp med ett besväradt och folk-skyggt utseende. Det var en lång smärt gestalt, omkring 6o-årig, med hela främre delen af hufvudet kal, nacken och sidorna höljda af ett tunnt gråblandadt kastanj ef ärgadt hår; han hade stor, något klumpig, i öfrigt välbildad näsa och tjocka, utstående läppar, af hvilka den öfre var betäckt med en kort, tunn mus-tache af ungefär samma färg som håret. Jag gjorde min ursäkt för det jag stört honom och förklarade, att endast jag fann hvad jag sökte — mina handskar — ärnade jag aflägsna mig.
Efter ett par timmar återkom jag; på vägen upp till mitt rum ljödo åter toner från samma klavér, men nu voro de förvandlade till en munter vals, och svängningarna af dansande par förnum-mos tydligen. Hvad, tänkte jag, månne detta vara för en improviserad bal? Jag steg in nyfiken och såg nu den ena af värdens döttrar sitta vid klaveret, under det den andra tappert svängde om på golfvet — med samma man, som nyss förut spelat de melankoliska accorderna, och som nu tycktes vara i briljant lynne. Dansen afbröts väl genom mitt inträde; men då jag visade mig benägen att aftåga, för att icke störa, kom 6o-åringen emot mig, bad mig icke låta mig bekomma och pratade en hop muntra, skäligen triviala saker. Jag tackade men förfogade mig dock min väg.
Ett möte med f. d. Konung Gustaf Adolf af Sverige i S:t Gallen.
I farstun mötte jag en kypare, och då den spelande och dansande mannen, genom den hastiga förändringen i sitt sätt att vara, hos mig väckte en uppmärksamhet, som hans väsen ingalunda kunnat göra, tilltalade jag kyparen: »Det är en besynnerlig man — hvem är det»? »Oh» svarade han, »det är en märkvärdig man — det är öfverste Gustafsson f. d. Konung af Sverige. * Jag återsåg ej mera Ex-Konungen och afreste dagen derefter.
Gustaf Adolf bebor ett litet tarfligt rum, tre trappor upp på Hvita Hästen och uppassas af en kypare, går sällan ut och är i sjelfva S:t Gallen alldeles ignorerad, hatar Sverige och Svenskar oerhördt, likasom all uppmärksamhet som fästes vid hans person. Misstänker han, att någon främling af nyfikenhet söker tillträde hos honom, läser han genast in sig. Hans egentliga sysselsättning är läsningen af gamla tidningsluntor från flydda decennier och af romaner och andra böcker, dem han, såsom medlem af lässäll-skapet i S:t Gallen hemlånar. Hans sträfva och torra lynne vex-lar eljest mellan ytterligheterna af sorgsenhet, elakt lynne och barnsligt bullrande glädje. Med den envishet och besynnerliga art känslolöshet, som är honom egen, vill han icke ens höra något från sina egna barn. Något understöd från dem, något, som han ens på det aflägsnaste misstänker komma från dem, mottager han ej. De knappa tillgångar han förbehållit sig sjelf, skulle oak-tadt hans grofva klädnad, hans torftiga lefnadssätt, längesen varit uttömda, om ej hans äldsta dotter, Storhertiginnan af Baden påfunnit en list, hvaraf Gustaf Adolf, under trenne års vistande i S:t Gallen, oupphörligt varit ledd från rätta spåret och ännu fortfar att vara det. Hon håller nemligen i S:t Gallen en kommissionär, som är i samråd med värden på Hvita Hästen
och som ombesörjer, att hennes fars lefnadskostnad och det lilla han åt sig låter upphandla, endast uppföres till tredje- och fjärdedelen af verkliga värdet, hvarefter det öfriga ersättes af dottern. Han finner, att S:t Gallen är det ställe, der man har allting för oändligt godt köp, och föredrar derföre att lefva der. — Med mystik och religiösa svärmerier lär han numera icke befatta sig. Nils Arfwidsson.
öfverste Gustafsson, Ex-Konung Gustaf Adolf.
Utsigt öfver S:t Gallen.
Källa: Project Runeberg ·
