Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

Originalsida 708
Originalsida 708
Originalsida 708
Originalsida 709
708–709

Sida 708

Normalbarometer ...

förärade Svenska akademien honom sin stora prismedalj. Den 5 Mars 1885 anförde han för sista gången en Musikföreningens konsert, och d. 28 i samma månad afled han i Stockholm. -- Den lätthet, hvarmed N. fann sig till rätta i harmoniens och kontrapunktens irrgångar, på pianots tangenter liksom i partiturläsningens och anförareskapets svårigheter, var lika utomordentlig som hans säkra öra och fina musiksinne. Om denna lätthet stundom frestade honom till att skapa saker, som ega mera teknisk lärdom än estetiskt behag, har han dock efterlemnat en rik skatt af så till ingifvelse som till form fulländade konstalster, alltid utarbetade med fin smak och ovanlig beherskning af medlen. N. var en helgjuten konstnär, som i sina bästa verk skall lefva, en utpräglad tonsättarepersonlighet, med vekt, elegiskt grundlynne. Betraktad ur europeisk synpunkt, kan hans konst i det hela betecknas såsom af öfvervägande tysk karakter, närmast påverkad af Schumann och Mendelssohn, med hvilken skolas bästa representanter i nutiden N. var fullt jämnbördig. En af J. Bagge utgifven »Förteckning öfver Ludvig Normans tonverk» upptager 3 symfonier (bland hvilka böra framhållas de i ess dur och d moll), 4 uvertyrer, 4 orkestermarscher, 2 pianokonserter, 1 stråkoktett, 1 stråksextett, 1 stråkqvintett, 6 stråkqvartetter, 1 violinduo, 1 pianosextett, 1 pianoqvartett, 2 pianotrion, 4 opus för piano och violin, 1 för piano och alt, 1 för piano och violoncell, 2 fyrhändiga pianohäften (bland dem Resebilder), 24 tvåhändiga dito (Barnens dansar och lekar, Lifvets åldrar, Kontraster, Valse noble, flere häften Albumblad, transskriptioner af svenska folkvisor m. m.), 10 större kantatverk (Rosa rorans bonitatem, Humleplockningen, kantater till unionsfesten 1864, prinsessan Lovisas förmälning, drottning Lovisas begrafning, Oskar II:s kröning, Musikaliska akademiens byggnadsinvigning m. m., samt det ofullbordade oratoriet Die könige in Israel), dramatisk musik till styckena Torkel Knutsson, Antonius och Cleopatra, Svea och Götha, vidare Nordiska bilder, 5 flerstämmiga sångverk utan ackomp. (Jordens oro viker, Det guddommelige lys, ett häfte manskörer och två häften blandade körer) samt slutligen 12 solosångverk (hvaribland Skogssånger och flere häften till dikter af Wirsén). A. L.

Norman, Eilert Adelsten, norsk landskapsmålare, född 1848 i Bodö, kom 1869 till Düsseldorf, der han egnade sig åt målarekonsten och alltsedan varit bosatt. Ämnet för sina taflor har han oftast tagit från det nordanfjällska Norge, i synnerhet Nordland, och framställningen af dess natur, hälst i belysning af midnattssolen, utgör hans specialitet. Af hans taflor har en, med motiv från Lofoten, fått sin plats på slottet i Kristiania. En annan, hvartill ämnet hemtats från Sognefjorden, eges af Sveriges Nationalmuseum. Y. N.

Normanby [nå'rmänbi], 1. John Sheffield, hertig af N. och Buckinghamshire. Se Buckingham, J. S. -- 2. Constantine Henry Phipps, markis af N., engelsk statsman, f. 1797, äldste son af lord H. Ph. Phipps Mulgrave, kämpade, nyss vorden myndig, i underhuset för katolikernas emancipation och parlamentsreformen samt skref öfver den engelska aristokratiens lif romanerna Matilda (1825), Yes and no (1828) och The contrast (1832), hvilka förråda ansträngning och likasom påtruga läsaren sin moral. 1831 blef han genom faderns död medlem af öfverhuset såsom lord Mulgrave, kort derefter guvernör på Jamaica samt 1834, då Melbourne trädde i spetsen för ministèren, sigillbevarare. När Melbourne 1835 bildade en ny ministèr, utnämndes han till lordlöjtnant på Irland. Han bidrog genom en lugn och rättvis styrelse väsentligen till ordningens återställande på ön samt upphöjdes till belöning derför 1838 till markis af N. 1839 blef han kolonialminister och gynnade på denna plats så kraftigt sträfvandet för negrernas frigifning, att det i Aug. s. å. ansågs rådligast att låta honom i stället öfvertaga inrikesministeriet. I Aug. 1841 nedlade han jämte öfriga medlemmar af whig-ministèren sitt ämbete, var 1846--52 Englands sändebud i Paris och representerade 1854--58 sitt land i Florens. Död i London 1863.

Normander l. normanner (Med. Lat. normanni, Fr. normands), nordmän (se d. o.), särskildt de nordmän, som på 900-talet bemäktigade sig det efter dem uppkallade Normandie, samt deras ättlingar, hvilka gjorde sig till herrar öfver södra Italien (se Neapel) och England (se d. o.). -- Normandiska (normanniska) skolan, forfäktarna af den åsigt att ryska riket leder sitt ursprung från en skandinavisk (svensk) statsbildning.

Normandie [-mangdi], fordom provins i Frankrike, med titel af hertigdöme, omfattade hela landet på bägge sidor om nedre Seine, mellan de i Engelska kanalen utfallande floderna Bresle i n. ö. och Couesnon i s. v., med Seines biflod Epte såsom gräns i ö., samt omslöts på landsidan af provinserna Picardie, Ile de France, Orléanais, Maine och Bretagne. Dess areal var inemot 30,200 qvkm. och motsvaras nu af departementen Seine-Inférieure, Eure, Calvados och Manche samt större delen af depart. Orne och en mindre del af Eure-et-Loir, med tills. 2 1/2 mill. innev. Till N. hörde äfven (till 1200-talets början) de s. k. Normandiska öarna l. Kanal-öarna. Rouen var hertigdömets, särskildt Öfre N:s, hufvudstad, Bayeux och, senare, Caen de förnämsta orterna i Nedre N. Landskapet är ett af de bördigaste och rikaste i Frankrike; dess kust har många bukter och hamnar samt är mycket fiskrik. Klimatet är fuktigt och något kyligt, jordmånen lämplig för odling af säd, lin, hampa m. m. Präktiga beten föda hästar, nötkreatur och får af värderade egenskaper; äppleträd finnas i öfverflöd, och äpplevin är den vanliga drycken. Stenkol samt jern, cinober m. fl. mineral tillvaratagas; saliner finnas i trakten kring Avranches. Innevånarna utmärka sig för sträfsamhet och godt förstånd i handel, men anses äfven besitta dessa egenskapers sämre sidor; snikenhet, illparighet och processlystnad.

Historia. N. har fått sitt namn efter normanderna, såsom de skandinaviske vikingarna

Källa: Project Runeberg · ·