Ord och Bild: 1892

_ r

5

hafva varit tyst och sluten samt föga hågad att deltaga i syskonens lekar. »Silkesmaskar, planteringar, målande, svarfvande, snickrande, hvarjehanda hus och sakers förfärdigande af kort och papp voro idkeliga tidsfördrif, hvarmed han ständigt grubblande förnötte sina lediga stunder långt in på nätterna, och i synnerhet var han ganska glad, när han hunnit fullborda något af sina egna påfund», så berättas det i det »åminnelsetal», som 14 år efter Scheeles död hölls öfver honom i Vetenskapsakademien af dess vice sekreterare C. G. Sjöstén och som denne grundat på anteckningar, gjorda af den då aflidne, berömde fysikern Wilcke. Denna den unge Scheeles slutenhet och tillbakadragenhet föranledde, att hans omgifning synes hafva ansett honom för trög och enfaldig, ett öde, som ju äfven drabbat Linné och Berzelius.

Familjens talrikhet nödgade antagligen fadern att låta sina söner tidigt söka att förtjäna eget bröd. Karl Vilhelm åtnjöt först privat undervisning och fick sedan sin utbildning i Stralsunds gymnasium, men skickades redan vid 14 år (1757) till Göteborg, där han kom i lära hos apotekaren M. A. Bauch, hos hvilken hans några år förut aflidne äldste broder redan konditionerat. Detta snara utsändande i världen torde dock ej hafva varit den unge gossen emot; redan från sin tidiga barndom fallen för praktisk verksamhet, längtade han säkert bort från skolan och säges redan vid 10 års ålder hafva uttalat sin önskan att blifva apotekare. Det berättas också, att han som barn af umgängesvänner i familjen, en läkare och en apotekare, lärt sig de då brukliga farmaceutiskt-kemiska tecknen och upp-skrifvit dem i en bok samt fått öfva sig i konsten att läsa och tyda recept. På apoteket i Göteborg synes han ganska snart hafva avancerat från »drängsysslor och mekaniska handarbeten» till en plats i själfva laboratoriet, där han genom sitt allvar och sin flit »inom kort vann både kärlek och beröm». En äldre kamrat

1 —

vid namn Grimberg skaffade honom där kemiska arbeten af Neumann, Ståhl, Kunckel m. fl., hvilka Scheele studerade med sådan ifver, att hans principal i bref till föräldrarna uttalade sin oro öfver att sonen skulle ådraga sig skada genom sitt trägna nattarbete med »böcker, hvilka ännu för honom voro för höge». Men det var ej blott bokliga studier ynglingen bedref; med rastlös flit sträfvade han att eftergöra de experiment, hvarom han läste i böckerna, och skaffade sig sålunda småningom en rik erfarenhet och förmåga att med små och enkla medel utföra de betydelsefullaste vetenskapliga försök.

Scheele stannade i Göteborg ännu 2 år, efter det han afslutat sin sexåriga lärotid därstädes, och flyttade därpå (1765) till Malmö, där han fick kondition hos apotekaren P. M. Kjellström, som synes hafva varit en i sitt fack framstående och särskildt för kemi intresserad man. Under vistelsen i Malmö synes Scheele hafva haft »det lyckligaste och mest gynnande tillfälle att oafbrutet följa sin böjelse och under laboratoriigöro-målens förvaltande förvärfva största delen af den vidsträckta erfarenhet, hvaraf han sedermera lämnat så stora prof.» (Sjöstén.) Han förskaffade sig där en del kemiska arbeten, hvilka han med noggrannhet och sträng kritik studerade, merendels själf eftergörande de däruti beskrifna försöken. Från denna tid datera sig äfven Scheeles första vetenskapliga afhandlingar: En undersökning af »globuli martiales», som inlämnades till Vetenskapsakademien men ej blef tryckt och sedan förkommit (så när som på ett bland Gahns papper funnet, nu af Nordenskiöld publiceradt utdrag) samt »kemiska rön om harsyresaltet (sal ace-tosellae)», i hvilken han skall hafva banat vägen för den viktiga upptäckten af oxalsyran och som upplästes inför Vetenskapsakademien men ej trycktes, enär dåvarande professorn i kemi i Upsala, den lärde och ryktbare Torbern