Sida 98
Renskrifvaren
Ek hade lofvat återkomma den följande dagen, men då författaren icke hörde något af honom under loppet af hela veckan, beslöt han att sjelf söka upp honom, anande att någon sjukdom hindrade den arme mannen att uppfylla sitt löfte.
Renskrifvarens adress var huset n:o 20 vid Stora Badstugatan på Norr, så många trappor upp man kunde komma.
»Natt och dag släpar min själ vid jorden,» brukade han ofta säga; »men så bor min kropp så nära himmelen som möjligt... Borde vara tvärtom, men allt har ju gått baklänges för mig.»
När författaren kom till huset n:o 20 vid Stora Badstugatan, varseblef han en der utanför hållande herrskapsvagn med kusk och betjent; men utan att deråt egna någon synnerlig uppmärksamhet ingick han i porten och fortsatte vägen uppför tre trappor.
Midt för trappan i vindsfarstun var en dörr, hvarpå författaren knackade; men då något svar inifrån icke följde, men nyckeln satt i låset, tog författaren sig friheten att öppna dörren och inträda i kammaren.
Aldrig kan han glömma den scen som derinne mötte hans ögon.
Ofvan täcket på en bäddad säng syntes ett blekt, insjunket ansigte, i hvilket författaren genast igenkände den stackars renskrifvaren. Men framför sängen och med hufvudet tätt intill detta bleka ansigte låg på sina begge knän ett fruntimmer i gredelin sidenklädning med rika svarta blonderspetsar. Det bleka ansigtets ögon tycktes uteslutande vara riktade mot det mörklockiga hufvud, som hvilade derintill.
Författaren, förvånad af hvad han såg och anande att han var dramats upplösning nära, ville aflägsna sig, då, förmodligen till följd af det buller han dervid åstadkom, det bleka ansigtet vände sig mot dörren. Det låg mera död än lif i detta ansigte; men hvad som fanns qvar af lifvet röjde likväl så mycken belåtenhet och sällhet, att åskådaren trodde sig se en skymt af det andra lifvets lycksalighet.
Fruntimret lemnade hastigt sin knäböjande ställning och vände äfven sina blickar mot dörren, men i dessa blickar lågo ånger, hopplöshet och förtviflan.
Det oaktadt kände författaren igen det fruntimmer, som han för omkring åtta dagar sedan sett på Carl den XIII:s torg med den lille gossen.
Källa: Project Runeberg ·
