Sida 253
Bara några ord
ny spänstighet, och blodet lopp i hennes ådror med nya, friska fåror. Middagen var förträfflig, ehuru sen. Allt var lugn, trefnad och behag. Hur olika mot frukosten!
Fanns det då verkligen så mycken kraft i bara några ord? Ja, i bara några ord, doftande af välviljans vällukt. Några strålar trängde in i mannens själ, när han såg sin hustru med friskt mod och leende min återvända till sina sysslor.
»Det är som jag sade,» yttrade mannen för sig sjelf, »Marie har orätt uti att taga mina ord så der häftigt. Hon borde känna mig bättre än så.»
»Och likväl,» tillade han, ty nu tänkte han mer oförvilladt än vanligt, »och likväl bör det vara lättare för mig att välja mina ord och att undertrycka det der ovänliga i tonen som ger dem dubbel kraft, än det är för henne att icke känna smärta vid deras yttrande.»
Så är det ock, men just deri ligger konsten. Det är lättare att ge ett slag än att dölja smärtan af slaget. Läggen märke dertill I alle, i synnerhet I, hvilkas ord ha någon vigt här i verlden!
*
Källa: Project Runeberg ·