Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 80
Originalsida 80
Originalsida 80
Originalsida 81
80–81

Sida 80

Renskrifvaren

»Hela verlden såg och hörde det... Du kan ej föreställa dig hvad de andra damerna voro afundsjuka.»

»Ja, jag tror nästan att han inte valsade med någon annan.»

»Det bevisar att du var den enda som fann nåd inför hans ögon, din orostifterska!»

»Grefve T*** är en för söt och älskvärd kavaljer.»

»Du lär, min själ, inte vara den enda som tycker så... der har du ju orsaken till de öfriga damernas afundsjuka.»

»Aha, nu förstår jag hvarför fröken N** var så fnurrig och snäsig mot mig hela aftonen.»

»Det blir väl värre än, mitt kära barn.»

»Värre än!... Hur då, pappa?»

»Kan du gissa hvem jag har derute i stora förmaket?»

»Är det främmande?»

»Ja, och ett rart främmande, må du tro.»

»Och det är?»

»Gissa.»

»Hur skall jag kunna det?»

»Försök.»

»Men hvem är det då, söta pappa?»

»Hvad säger du om det vore grefve T***?»

»Ack, min Gud! Är grefven här!... Och jag som ser så ut!»

»Jag tycker att ingenting fattas, mitt söta barn!... Du är ju som en ros.»

»En hvit ros ja,» anmärkte Therese, i det hon skrattande började frisera upp sina lockar framför toalettspegeln.

»Men du anar kanske inte hvad grefvens ärende är?»

»Hans ärende?... En visit, det är ju klart... Jag vill minnas att han i går nämnde, att han tänkte göra söta pappa sin visit.»

»Men om nu visiten mera gälde dig än söta pappa?» frågade fadern, i det han gaf sin dotter en betydelsefull blick. »Kan du då inte föreställa dig hvad han möjligtvis kan ha att säga dig?» fortfor fadern med än betydelsefullare åthäfvor.

»Att säga mig!» fortfor hon, skiftande färg.

»Ja ja, nu har du kanske svårt för det, min flicka... men om jag efter en half timmes förlopp gör dig samma fråga, är du bestämdt inte lika okunnig, min nådigaste hennes nåd och fru grefvinna.»

Källa: Project Runeberg ·