Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 87
Originalsida 87
Originalsida 86
Originalsida 87
86–87

Sida 87

Renskrifvaren

På något afstånd från dessa och undanskymd af vagnarne stod den der unge mannen med de sönderslitna kläderna och det blodiga ansigtet. Vi skulle kunna tillägga: med det sönderslitna, blödande hjertat.

Den ena vagnen efter den andra körde fram till porten och aflägsnade sig efter att ha mottagit sina respektive herrskaper. Slutligen kom äfven brudparets vagn, på hvars dörr den grefliga kronan prunkade. En skara guldsmidd betjening slöt sig deromkring.

Nu framskymtade mannen med uppvikta kragen och smög sitt bleka ansigte mellan betjeningens hufvuden.

Det dröjde icke länge förrän flere herrar och damer i kappor och pelsar visade sig i porten, i spetsen för dem brudparet.

De upplyfta lanternornas sken föll på de ungas anleten, hvilka strålade af hängifvenhet och ömhet. Brudgummen räckte sin hand åt bruden för att hjelpa henne upp i vagnen. Småleende mottog hon denna hand, och snart var brudparet i vagnen, hvilken derefter satte sig i rörelse mot norr.

»Hvem fan är det som flåsar mig i örat?» ropade en af betjenterna, i det han vände sig om.

Mannen med den uppvikta kragen ryggade några steg. I hans blickar glödde förtviflan.

»Hon ler! Hon kan le i denna stund!» mumlade han för sig sjelf; »den obetydligaste skugga af sorg på hennes kind, endast tusendedelen af mitt lidande i hennes blick, och jag skulle ha förlåtit henne, skulle ha tillbedt henne än!... Men hon log!... Hon är då lycklig, lycklig under det jag... Ve, ve mig, arme, svage! Jag förlåter henne, jag tillbeder henne än!»

»Hvad är du för en stryker som smyger häromkring?» hördes en röst helt nära den unge mannen.

»F-n i mig är det inte densamme som drifvit här utanför hela qvällen!» förklarade en annan; »undrar hvad det är för en juvel!»

»Nej, men se hur han ser ut!... Hvad heter du, din hamnbuse?»

Dessa frågor tillstäldes den unge mannen af de tvänne polisbetjenterna, hvilka nyss haft sin post utanför porten.

Den tillfrågade gaf icke akt på frågorna, han stirrade rakt framför sig, under det läpparne konvulsiviskt rörde sig, stundom framstötande några otydliga ord.

Källa: Project Runeberg ·