Sida 105
193
Mongoliet
194
ö. och centrala Asien, delvis även i Bortre Indien. Till v. Asien och Främre Indien kom den först i historisk tid och har där mestadels blandat sig med äldre inbyggare och väsentligen förlorat sina raskaraktärer. Kulturnivän är mycket olikartad. Verkliga kulturfolk äro kineser, japaner, koreaner, tibetaner, burmaner, siameser och annamiter. Hästnomader bebo Asiens stäppbälte. Polarstammarna äro rennomader 1. fiskare och jägare. Efter språken kan följande indelning göras: A. Gammalsibiriska folk av olika språkstammar (jfr Polarfolk): a) tjuktjer och korjaker ;
b) jukagirer; c) kamtjadaler; d) giljaker; e) Jenisej-ostjaker. B. Turkfolk. C. Älongoliska folkgruppen (se nedan 2). D. Tunguser. E. Japaner. F. Folk i öst-Asien med sinsemellan besläktade enstaviga språk: a) kineser; b) tibetoburmanska folkgruppen; c) gamla stammar i Syd-Kina (miaotsi och mantsi, lolo, moso) ; d) taifolken (bl. a. siameser), laos, shan; e) annamiter. — 2. Folkgrupp, omfattande: a) mongoler (i detta ords inskränktare bet.; se nedan 3); b) burjäter;
c) kalmucker. — 3. Folk i Mongoliet, efter vilket rasen fått sitt namn, enär det i hög grad företer de mongoliska raskaraktärerna. M. äro hästnomader och bo i filttält ; en mindre del äro jordbrukare och odla hirs och korn. De tillhöra en särskild lamaistisk sekt med överlama i Urga. — Bistoria. M. voro urspr. splittrade i en mängd stammar och levde som nomader. Vid början av 1200-t. samlades de under Djingis k han (se d. o.) och blevo ett av världshistoriens märkligaste erövrarfolk. Efter Djingis khans död (1227) delades
lians rike mellan hans söner, varvid D j a g a t a i blev furste över Mellan-Asicn till Buchara i v., medan hans yngre broder O g o t a i (1227 — 41) regerade i Karakorum och som storkhan fick överhöghet över hela riket. Ogotai fortsatte erövringen av n. Kina (se d. o. sp. 803 f.) ; hans brorson Batu lade under sig Ryssland och Ungern och inträngde i Schlesien, där han vid Liegnitz 1241 besegrade en tysk riddarhär. På grund av Ogotais död återvände Batu emellertid till Asien. Under Mangu (1247—60) nådde M:3 välde sin största utsträckning, i det bl. a. även s. Kina och Persien erövrades. Mangus bror, Kublai khan (1260—94), gjorde Peking till sitt residens. M. uppgingo hastigt i de olika kulturfolk, de underkuvade, vilket snart ledde till att världsväldet sönderföll i fyra delriken: ett kinesiskt, ett central-asiatiskt, D j a g a t a i, ett ryskt. Gyllene Horden (se d. o.), och ett persiskt. Minst utsatt för främmande inflytelser var Djagatai, och från detta utgick vid slutet av 1300-t. den andra stora mongoliska erövringen, varigenom TimurLenk (se d. o.) förenade större delen av det gamla riket under sin spira. Hans son, Sjah Ruch (1405—46), lika framstående regent och krigare, lyckades sammanhålla riket, men efter hans död föll det sönder. I Djagatai regerade Timur Lenks ättlingar till 1500, då den dåv. härskaren B a b e r fördrevs. Denne inträngde i Indien och blev där grundaren av Stora Moguls välde (se Indien sp. 1314 f.). Mongoli'et, Y 1 1 r e och I nr e M., biland till Kina, gränsar i s. till egentliga Kina och öst-Turkestan, i v. och n. till Sibirien, i ö. till Manchuriet. C:a 3 mill. kvkm.
Le X. VIII.
Källa: Internet Archive ·
