Sida 309
605
Napoleon
606
des i Wien ho3 sin morfar, kejsar Frans I, och fick 1818 titeln hertig av K e i c h s t a d t. Väl drömde han om att återställa kejsardömet i Frankrike, men sjukdom avbröt tidigt hans bana. — 3. N. III (före tronbest igningen Louis Napoleon), f. 1808, d. 1873, son till N. l:s broder Ludvig I av Holland. Sin ungdom tillbragte han mestadels på slottet Arenenberg i Schweiz hos modern, Hortense de Beauharnais, som ingav honom en svärmisk beundran för farbroderns, N. I:s, minne. 1830 — 31 vistades han i Italien, där han inblandades i politiska strider och knöt för framtiden betydelsefulla förbindelser med revolutionära och nationalistiska kretsar. Sedan han efter "N. 11:3" död av bonapartisterna erkänts som pretendent, gjorde han 1836 ett kuppförsök i Strassburg, efter vars misslyckande han landsförvisades till Amerika. 1837 återvände han till Europa och tillbragte några år i England; här skrev han Des idées 'Napoléoniennes (1839), vari han sökte omtolka sin store farbrors handlingar till överensstämmelse med sin egen nationalistiska och socialt betonade uppfattning. Under intrycket av den hänförelse för Napoleonsminnet, som uppflammade i samband med hemförandet av kejsarens lik till Frankrike, gjorde N. i Boulogne 1840 ett nytt försök att göra sig till Frankrikes härskare. Det inbragte honom emellertid fängelse på fästningen Ham, där han skrev Extinction du paupérisme (1844), som gav uttryck åt hans människovänliga, sociala utopier. 1846 lyckades han rymma till England, varifrån han under februarirevolutionen (se d. o.) 1848 återvände till Frankrike. Med klokt begagnande av de re-
Napoleon III. Fotografi frän 1858.
volutionära stämningarna lyckades han bli vald till republikens president 1848 och införde efter en statskupp 1851 en ny, efter konsulatförfattningen 1799 kopierad författning, som endast utgjorde en övergång till kejsardömet 1852
(se Frankrike sp. 519). N:8 insats i Frankrikes inre utveckling är betydande, särskilt ekonomiskt och socialt. Näringslivet blomstrade under den av N. genomförda frihandelsregimens inverkan, och Suezkanalen byggdes för franska pengar. N. sökte förbättra arbetarklassens villkor genom välfärdsåtgärder och offentliga arbeten, bl. a. omreglering av Paris (jfr Haussmann). N. hann även ägna sig åt historieforskning och utgav bl. a. Histoire de Jules César (2 bd, 1865 — 66). Inom utrikespolitiken sökte N. uppta sin farbroders roll och lyckades för en tid åt Frankrike återvinna dess gamla ledande ställning i Europa. N. kände sig som förkämpe för ett modernt Europa, byggt väsentligen på nationalitetsprincipen. Hans ingripande mot Ryssland i Krimkriget
(se d. o.) förlänade honom en ledande ställning på fredskongressen i Paris 1856. En triumf
Källa: Internet Archive ·
