Sida 656
1287
Olof
1288
S:t Olof. Träskulptur fr-ln 1300-t. (Rö kyrka, Uppland.)
trakten samt nuv. Bohuslän. Han understödde även med hjälptrupper Knut den store, då denne 1015 eröviade England, och sin ryske svåger Jaroslav vid dennes uppror mot Vladimir den store. De norska besittningarna gingo dock förlorade till Olof den helige, som även bortrövade 0:s dotter Estrid. O. var Sveriges förste kristne konung, och enl. traditionen döptes han av engelsmannen Sigfrid vid Husaby i Västergötland. För sitt kristna nit fick O. de hedniska svearna emot sig, varför han de sista åren uppehöll sig i Västergötland, där han grundade biskopssätet i Skara. I Svealand grundade han Sigtuna, där han även upprättade ett mynthus (se Mynt). Hans tillnamn Skotkonung har förklarats med att han infört en skatt (fsv. skot).
Olof (da. Oluf, no. Olav), dansh-tiorslc konung, f. 1370, d. 1387, son till konung Håkan Magnusson och drottning Margareta. O. valdes efter Valdemar Atterdags död till dansk konung 1376
och ärvde Norge vid faderns död 1380. Styrelsen fördes av modern. Olof (no. Olav), fem norska konungar, bland vilka märkas: 1. O. Tryggvesson, d. 1000, sonsons son till Harald Hårfager, uppfostrades i Ryssland, dit hans moder under fejderna inom konungaätten flytt med honom. Han blev vida ryktbar som en tapper och framgångsrik krigare och företog bl. a. flera vikingatåg till England. Se vid. Norge sp. 1004. — 2. O. Haraldsson, den helige 1. den digre, d. 1030, ättling till Harald Hårfager, företog i sin ungdom vikingafärder kring Östersjön och till Väst-Europa, varunder han lät döpa sig i Rouen. 1015 återvände O. till Norge och vann dess krona. O. befriade landet från danskt och svenskt beroende, återupprättade konungamakten och fullföljde arbetet för Norges kristnande. Han stod i spänt förhållande till Olof Skötkonung av Sverige, vars dotter han mot faderns vilja tagit till äkta. 1028 flydde O. undan ett stormannauppror till Ryssland. På vägen dit landsteg han på Gotland och utbredde där kristendomen. Vid ett försök att återta sin krona stupade han i slaget vid Stiklastad. Han begrovs i Trondhjems kyrka, började inom kort dyrkas som helig och undergörande samt blev Norges nationalhelgon. S:t Olofskulten blev sedan vida utbredd i hela Norden (jfr O 1 o f s mässa), trol. icke minst därför, att O. övertog den folkkäre guden Tors ställning och funktioner. Hans bild förekom allmänt i kyrkorna, och han framställes där ss. en skäggig man med konungakrona och i händerna vanl. riksäpplet och bödelsyxan samt trampande
Källa: Internet Archive ·
