Sida 219
425
Mynt
426
övrp radfn fr. v.: Lydiskt mynt; stater frän Elis (440 — 400 f. Kr. i ; glciliansk tetradrakma (400—359 t. Kr.); aureus (379 — 395 e. Kr.); denar (Diana med hjortspann) (100-t. t. Kr.). — Nedre raden fr. v.: Edvard 111:8 nobel (1344); florin; goldgulden (1494); Ludvig den heliges écu (1260-t.).
bindes vid den i huviidmyntct in- 2 drakmer. De grekiska M., som
gfiende metallens värde (se vid. (t u 1 d m y n t f o t, Myntfot och Penningväsen). Huvudmynt ha under tidernas lopp tillverkats av koppar, silver 1. guld, skiljemynt av silver, brons, mässing, kopparnickel, zink, aluminium 1. järn (i Sachsen under världskriget även porslin). — Historia. Ss. betalningsmedel förekommo urspr. ej M. utan blott viktsmängder av metall. Sädana stycken av brons och järn ha funnits i Assyrien och Grekland; dessutom användes silver, guld och deras naturliga legering, elektron. De spartanska järnmynten {obelqi'), i form av små tenar, voro en kvarleva av detta bruk. En handfull (= 6 st.) av dessa kallades dra'kma, och detta blev namnet pä grekernas viktigaste myntenhet. — M. präglades, såvitt man vet, först i Lydien omkr. 700 f. Kr. (av elektron). Därifrån spred sig myntpräglingen väster ut till Grekland. Vid sidan av drakmer präglades i Grekland bl. a. state'r, som dels var ett guldmynt med ett värde av omkr. 20 drakmer, dels ett silvermynt =
tidigt präglades på båda sidor och försågos med vanl. mytologiska bilder, blevo verkliga konstverk (höjdpunkten betecknas av de syrakusanska M. från omkr. 400 f. Kr.) och äro av stor betydelse för studiet av den antika konsten även därigenom, att de avbilda mänga nu förlorade konstverk. Omkr. 450 f. Kr. lärde sig romarna prägla M. De myntade till en början i koppar (as, se ill. till Janus) 1. brons, omkr. 268 f. Kr. i silver (dena'r) och först omkr. 55 f. Kr. i guld (on'reus). Under kejsartiden fingo romerska M. mycket stor spridning (jfr Denar). På grund av inträdande förvirring i myntväsendet, främst föranledd av myntförsämring, införde Konstantin den store 330 e. Kr. en ny myntordning med so'lidus (i guld) ss. huvudmynt vilken myntordning länge utgjor de mönster flerstädes i Europa, De romerska M. hade urspr. lik som de grekiska mytologiska bil der. Då rätten att prägla över gick från senaten till kejsaren satte denne sin egen bild på M. och det blev sedan vanligt, att M.
Källa: Internet Archive ·
