Sida 489
d53
Nordens förhistoria
954
hennes salong hörde bl. a. Creutz och Gyllenborg. — X. utgav 1743 elegierna Den sörjande turturdufvan, 1744 — 50 tre sanil. dikter under titeln Qvinligit tankespel af en Eerdinna i Norden samt offentliggjorde i Tankebyggarordens Våra försök och Vitterhetsarbeten åtskilliga dikter. Förutom av ett par större anlagda diktverk (Det frälsta Svea, 1746; Tdget öfver Belt, 1754) utgöres N:s diktning huvudsakl. av lyriska dikter, i vilka hon ger enkla och innerliga uttryck åt sina personliga upplevelser, sin sorg och saknad, samt, påverkad av de franska upplysningsfilosofernas läror, tolkar sina begynnande religiösa tvivel. Utan att uppbäras av någon bestämd riktning 1. åskådning förebådar dock N:s diktning den nya tiden; den har en förfinad, ofta musikalisk prägel och betecknar övergången från Dalins mer folkligt betonade lyrik till de gustavianska skaldernas diktning. Nordens förhistoria kan räknas fram till omkr. 1000. Intill dess är det övervägande källmaterialet av arkeologisk natur, ehuru en av skriftliga vittnesbörd styrkt politisk historia kan skönjas långt tidigare. I de avseenden, som belysas av fornlämningarna, utgjorde Norden ett enhetligt kulturområde. Man urskiljer tre stora kulturskeden: sten-, bronsoch järnålder (se dessa ord). — Den äldsta stenåldersbebyggelsen från en tid, som med säkerhet ligger mer än 6,000 år tillbaka, finner man i de sydligaste delarna av Skandinavien. Den bars upp av ett jagar- och fiskarfolk, som först bodde vid insjöar och under ett senare skede vid kusterna (kjökkenmöddingtid). Denna senare kultur betingades av den inom detta område rika tillgången på
Hedvig Charlotta Nordenflycht. Målning av J. H. Scheffel.
naturlig flinta. Kjökkenmöddingkulturen spred sig mot u. och n.v., till Sverige och Norge. I s.v. Skandinavien, med centrum i Oslo-Bohuslänområdet, utbildade &ig vid samma tid en annan kultur, betingad av grönsten. Denna kultur, den s. k. Lihult- 1. Nöstvetkulturen, spred sig dels upp mot Norge, dels uppåt Sverige. Under yngre stenålder (från omkr. 4000 f. Kr.) är största delen av Skandinavien bebodd. Längs Sveriges östkust finner man i de s. k. stenåldersboplatserna en kultur, bunden vid dåv. strandlinjen och buren av ett jagar- och fiskarfolk. Inne i landet, särskilt Götaland och vissa delar av Svealand, liksom i Danmark, ha åkerbruk och boskapsskötsel med fastare bosättning vid denna tid gjort sitt inträde. Här finner man också de s. k. megalitgravarna, vilkas byggande förutsätter större sammanslutningar. Redan stenåldersbefolkningen i Skandinavien var trol. av nordisk ras, d. v. s. förfä-
Källa: Internet Archive ·
