Sida 609
1193
Nötkreatursenhet — Nötkreatursskötsel
1194
satts med andra raser: svartbrokig låglands- och Ayrshireboekap samt, mest i Mälare-Hjälmarelänen, svensk rödbrokig boskap (se d. o.) • Den nordsvenska hornlösa (kulliga) boskapen berördes däremot mindre av korsning (jfr Fjällboskap). Under detta årh. ha vidare de spridda lämningarna av en helröd, kullig boskap utbildats till svensk rödkullig boskap (se d. o.). — N. kunna även uppdelas i dragarraser, ss. den gamla svenska Smålands-, Devon-, Simmenthalrasen, bufflar m. fl., göd ra ser, ss. de flesta engelska raserna, Aberdeen-Angus, Charolais m. fl., samt mjölkrasor, SS. Jersey-, låglands-, Ayrshire-, röd dansk mjölkboskap, de svenska och schweiziska raserna.
— Förädlingen av N. har i Sverige mest avsett att höja mjölkavkastningen; de anförda svenska raserna höra i detta avseende till världens främsta. I England ha framför allt gödraser utbildats. Förädlingen har kraftigt främjats genom nötboskapspremiering (se d. o.), stambokföring (se Kas- 8 tambok) och gemensam tjurhållning (se T j u r f ö r e n i n g) .
— Jfr Nötkreatursskötsel.
Nötkreatursenhet, detsamma som kreatursenhet.
Nötkreatursskötsel. N. har i Sverige alltmer inriktats på produktion av mjölk, vilken numera utgör lantbrukets största inkomstkälla. Av Sveriges c:a 2,7 mill. nötkreatur (1920) utgjorde kor c:a 1,7 mill. (63 %), tjurar på grund av allmänt använd gemensam tjurhållning (se Tjurförening) föga över 1,5 % och oxar c:a 2 % (jfr tab. till Husdjur). Norrland har det
Nötkräka. Lttngd 35 cm.
största, mell. Sveriges starkt siidesodlande slättbygder det minsta antalet nötkreatur. Den starkaste mjölkproduktionen råder i den sydsvenska slättbygden.
— Den naturliga avlingstiden, betäckning på hösten och kalvning på våren, har mest bibehållits i n. Sverige, där tillgången på sommarbete är stor, men fodertillgången under vintern ofta är ringa, varför mjölkningen bäst kan uppehållas under betestiden. Med stigande intensitet i hushållningen och rikligare vinterfodring har mjölkningen alltmer förskjutits till vinterhalvåret, då marknaden för mjölkprodukter är fördelaktigast. — Foderiehov. För nötkreatur beräknas underhållsfodret till 0,67 foderenheter och 50 gr. äggvita per 100 kg. levande vikt samt produktionsfodret till 0,3 — 0,4 foderenheter och 39 — 60 gr. äggvita per kg. mjölk, stigande med mjölkens fetthalt. Utfodringen sker genom bete 1. utgöres huvudsakl. av hö, halm och grönfoder samt rotfrukter, sädesgröpe o. a. kraftfoder, framför allt oljekakor, med kraftfodermängden stigande i mån av mjölkavkastning och vid gödning. — Sjukdomar. De viktigaste äro boskapspest, elakartad lungsjuka, mul- och klövsjuka, tuberkulos, smittsam kastning och kalvdiarré.
— Jfr Kalvuppfödning,
Källa: Internet Archive ·
