Sida 174
335
Mullpenningar — Mul- och klövsjuka
336
Vanlig mullvad. Längd 14 cm.
limonit och järnkarbonat i varierande proportioner, ur skarn och silikatbergarter uppkommen kaolin samt rester av den ursprungliga magnetiten. Vittringen har ofta varit förbunden med en omvandling av magnetit till järnglans (m a r t i' t) . Bland mullmalmsfyndigheter märkas Stollbergsgruvan, Mossgruvefältet och Tabergs gruvor (se dessa ord).
Mullpenningar, avgift för gravplats å kyrkogärd.
Mullskopa, redskap, som, förspänt med 1 — 2 hästar, användes för att över åkerfält utköra och sprida dikessträngar och andra jordhögar. Jfr Sladd.
Mullsyror, Mull ämnen, detsamma som humussyror, resp. humusämnen.
Mullsäck, se S o t s ä c k.
Mulltimmer, timrad kista, som omgav blästerugnarnas (se fig. till Blästersmide) och de äldsta masugnarnas pipmurar. En muUtimmerhytta var sålunda uppbyggd av pipmuren av sten innerst, därefter en tjock, värmeisolerande sandfyllning och timmerkistan ytterst. Mulltimmerhyttor byggdes i Sverige intill 1700-t:a mitt, då man började uppföra masugnarnas murverk helt av sten.
Mu'llusfiskar, Mullidae, en f am. Taggfeningar. Gulstrimmig mullus, Mtillus
surmule'tus, med mönjeröd rygg, ljusröd buk och gula längsband utefter sidorna, längd 40 — 50 cm., har anträffats vid svenska västkusten. Läcker matfisk.
Mullvadar, Ta'lpidae, en fam. Insektätare med klumpig, tätt mjukhårig kropp, trynlik nos, förkrympta ögon och utöron samt mycket kort svans. Europa, tempererade delar av Asien, Nord-Amerika. — Vanliga mullvaden, Ta'lpa europae'a, är gråsvart, något metallskimrande. Frambenens fötter äro utåtvända, skovellika med starka grävklor på de nästan till spetsen sammanvuxna tårna. N. Europa till Japan; s. Sverige. Den är nyttig, därigenom att den förtär skadliga insekter, larver och sniglar, men besvärlig genom de gångar den gräv^er och de jordhögar den åstadkommer på åkrar och ängar (i mell. Sverige härröra dylika gångar och högar från sorkar). Skinnet användes till pälsverk. — Se även Desmannäbbmöss.
Mullvadsråttor, BathyeWgidae, en fam. afrikanska G n a g a r e. Kroppen är klumpig, ögonen och öronen mycket små, svansen förkrympt. M. leva SS. mullvadarna i gångar imder jorden och livnära sig av växtdelar. Mest känd är strandmullvaden, Bathye'rgus marVtimus. Längd c:a 30 cm. S. Afrika.
Mul- och klövsjuka, hastigt förlöpande, ytterst smittsam sjukdom hos idisslare (spec. nötkreatur) och svin, vilken yttrar sig i ytlig inflammation i slemhinnan på tungan, insidan av läpparna och tandköttet samt huden på mulen, omkring klövarna, i klövspringan och på spenarna. M. börjar med feber och stark salivflytning, varjämte munnens slemhinna blir röd och något ansvälld;
Källa: Internet Archive ·
