Sida 169
325
Muhammed — Muhammedansk konst
32C
Sidi-OkbamoBkén i Kairouan.
Under förberedelserna därtill dog han i Medina. Se vid. Islam.
Muha'mmed, sex turkiska sultaner, se Turkiet.
Muha'mmed Ahmed, f. 184S, d. 1885, "mahdin", härskare i Sudan (se d. o.).
Muhammedansk konst (islamitisk 1. arabisk konst) utgör en enhetlig företeelse, trots att den fått olika utformning på olika håll. I stort sett inskränker den sig till byggnadskonst, dekorativ konst och konstslöjd. Muhammedanernas motvilja mot avbildning av levande väsen har gjort, att de, på få undantag när, knappast frambragt någon bildkonst i skulptur och målning. — M. bygger på stildrag från den persisksasanidiska, den hellenistiska, den bysantinska och den gammalkristna konsten men har lyckats sammansmälta dessa till en fullt självständig konst. Betecknande för M. är ett starkt dominerande intresse för det dekorativa. Det konstruktiva framträder föga, över ytorna breder sig en ornamentik, som in i det oändliga upprepar sina motiv. Även en bestickande färgverkan eftersträvas, ofta med hjälp av förgyllning. Den muhammedanska byggnadskonsten (jfr d. o. sp. 840 f.), vars främsta verk äro moskéer och minareter (se dessa
ord), ter sig avvisande utåt och avslöjar först i det inre hela sin strävan efter prakt. Smäckra pelare och bågar av olika slag användas i stor utsträckning, likaså kupoler. Ornamentiken använder visserl. växtelement men stiliserar dem till oigenkännlighet ("arabesker") och sammanflätar dem oupplösligt med rent geometriska motiv. Även skrivtecknen, särskilt den s. k. kufiska skriften, ha ofta begagnats i dekorativt syfte (se ill. till Arabesk). — Palestina, Syrien och Egypten
Kupol på sultan Eait Bais gravmoské 1 Kairo.
Källa: Internet Archive ·
