Sida 790
1555
Palmett
1556
Lord Palmerston. Litografi av Collette.
P. invaldes ss. tory i underhuset 1807, blev 8. å. amiralitetslord och var 1809 — 28 krigsminister i olika toryministärer. Liksom sin läromästare, Canning, bröt han med torypartiet och blev whig. 1830 blev P. utrikesminister och var sedan under ett 30-tal år den engelska utrikespolitikens ledare (utom 1834—35, 1841—46 och 1851 — 55). 1853 — 55 var han inrikesminister, 1855 — 58 och frän 1859 till sin död premiärminister. P. understödde i allm. tidens nationalitetsrörelser och konstitutionella strävanden. Han ingrep tiU förmän för det upproriska Belgien och i de spanska och portugisiska inbördesstriderna för de regerande drottningarna gentemot de reaktionära partierna samt hävdade energiskt Turkiets integritet gentemot den av Frankrike understödde Mehemed Ali (se Egypten sp. 760 f.). Efter februarirevolutionen 1848 visade P. öppet sin sympati för frihetskämparna i Italien och Ungern. Han motarbetade Rysslands orientpolitik och verkade för in-
terventionen i Krimkriget (se d. o.) samt stödde de italienska enhetssträvandena. I den slesvigholsteinska frågan sökte han genom Londonavtalen 1850 och 1852 skapa ett modus vivendi, som emellertid nedbröts genom Dansktyska kriget 1863—64.
Palme'tt (fr. palmette, dim. av palme, palm). 1. Ett ornament, vars huvudbeståndsdel utgöres av solfjäderformigt utbredda blad men i övrigt visar mycket varierande former. Dess ursprung är omtvistat; enl. en åsikt är den en stiliserad avbildning av ett palmblad 1. en palmkrona, enl. en annan utvecklad ur lotusornamentet. Tidigast förekommer den i Egypten, en särartad form uppstår i Assyrien, och särskilt rikt utbildas den i grekisk-romersk och därav beroende konst (se ill. till Ornamentik sp. 1407 — 1410). P. sammansättas ofta med varandra 1. andra ornament till bård- och rankmönster, i villca ofta även tudelade P., h a 1 v - palmetter, förekomma. — 2. Se S p a 1 j é.
Grekiskt palmettornament.
Källa: Internet Archive ·
