Sida 118
219
Montello — de Montesquieu
220
^^
Charles de Montesquieu. Medalj av Dassier fils.
f. 1850, d. 1920, den föreg:s maka. Hon var från 1904 ordf. i Fredrika Bremerförbundet samt ledde (1889 — 1911) Föreningen för välgörenhetens ordnande. Deltog livligt i kvinnorörelsen.
Monte'llo, höjdparti i Venetien, n.ö. Italien, var under världskrigets sista år en viktig stödjepunkt för italienska Piavefronten.
de Montemayor [-majå'r], Jorge, f. omkr. 1520, d. 1561, spansk författare av portugisisk härkomst, bekant för sin ofta efterbildade herdedikt Diana enamorada (1542).
Montene'gro, serb. Crnagora, provins i s.v. Jugoslavien. 9,700 kvkm. 200,000 inv. M. är ett utpräglat alpland, till stor del ett ofruktbart karstområde. Huvudnäring är boskapsskötsel. Av de med serberna närbesläktade montenegrinerna äro 14,000 muhammedaner, 13,000 romerska katoliker, de övriga huvudsakl. montenegrinsk-ortodoxa. Huvudstad Cetinje. — Om M:s historia se Jugoslavien. Historia.
Mo'nter (fr. montre, av montrer, visa), glastäckt låda 1. skåp
för exponering av varor 1. museiföremål.
Monte'ra (fr. monter), infatta, fastsätta, sammansätta färdigarbetade smådelar till ett slutligt helt, t. ex. en maskin 1. elektrisk belysningsanordning o. d. Monterey [-rä'j], huvudstad i staten Nuevo Leon, Mexiko. Viktig industriort och järnvägsknut. 80,000 inv.
Mo'nte Rosa [rå'-], bergmassiv i Väst-Alperna, på gränsen mellan Italien och Schweiz. M. stupar brant i ö. och s. och begränsas i v. och n. av stora glaciärer. Högsta partiet utgöres av en från n. till s. gående kam. Av topparna nå 8 över 4,000 m. (högst Dufourspitze, 4,638 m., bestigen första gången 1855).
Montespan [mågtespa'!)],
F r a u goi se- At hén ai s de Rochechouart, markisinna av M., f. 1641, d. 1707, Ludvig XIV:s älskarinna från 1667 till 1679, då hon fick träda tillbaka för madame de Maintenon.
de Montesquieu [da mårjtaskjö'], Charles de Second a t, baron de La Bréde och de M., f. 1689, d. 1755, fransk skriftställare, tillhörde den franska parlamentsadeln och var 1716 — 26 president för parlamentet i Toulouse. Led. av Fr. akad. 1728. M. är en av de främsta upplysningsfilosoferna, och hans skrifter fingo stort inflytande på det senare 1700-t:s och det begynnande 1800-t:s friare statsläror. Hans samhälleliga intressen framträda i den satiriska skildring, han utgav under titeln Lciircs persanes (2 dir, 1721; Persiska brev, 1915), där han låter ett par i Europa resande perser kvickt och frivolt skildra missförhållanden i hans samtids Frankrike. En resa i England 1729—31 och be-
Källa: Internet Archive ·