Sida 27
37
Mikado — Mikluiiård
38
pä konung Ahabs tid (1 Kon. 22). — 2. M. från M o r e' s e t (i v. Juda), profet i Juda mot slutet av 700-t., uttalade skarpa domsord mot Jerusalem och templet (Jer. 26: 18). I den bok, som bär hans namn, torde spec. kap. 4 — 7 innehålla tillägg från senare tid.
Mikado, jap. "kejserliga palatset", sedermera i överförd mening "regeringen" och även "kejsaren" (denne senare dock vanl. ienno).
Mikael, i judendomen den förnämsta av de 4, resp. 7 "ärkeänglarna", omtalas första gången i Daniels bok (12: i m. fl.) ss. Israels skyddsängel och den store kämpen i den sista, avgörande striden (jfr i N. T. M:3 strid med draken. Upp. 12: 7 AF.). I utomkanoniska skrifter skildras han därjämte ss. himmelsk överstepräst, förmedlare av lagen och ledsagare av de döda (till det sistnämnda jfr i N. T, Jud. v. 9). Från judendomen övertogs M:s gestalt av den kristna folktron, vilken särskilt sysslat med häng eskatologiska funktioner. I kristna bildframställningar, varav åtskilliga bevarats även från svensk medeltid, skildras han vanl. i strid med en drake. Talrika kyrkor invigdes åt honom, särskilt i Orienten, och fester till hans ära inrättades: i grekiska kyrkan 8 nov., i romerska framför ailt 29 sept. (från 500-t.), delvis även 8 maj. I Tyskland gällde han från Henrik 1:3 tid ss. rikets skyddspatron, och hans bild fördes i riksbaneret. Även i den lutherska kyrkan behölls M i - kaelsdagen (Mickelsmäs-
san), 29 sept. I Sverige var den helgdag till 1772. Sedan dess är firningen flyttad till följande söndag.
Mikael Wisniowiecki, f.
Mihrab och minlar i el Monaiyadmoskén i Kairo.
163S, d. 1673, konung av Polen (se d. o.) 1669.
Mikael (ry. Mihail) Feodorovitj, f, 1596, d. 1645, Rysslands (se d. o.) förste tsar av huset Romanov, vald 1613. Jfr Mihail.
Mikael Obre'novic [-vitj], f. 1823, d. 1868, furste av Serbien, se Jugoslavien sp. 260 f .
Mikael, 9 östromerska kejsare, bland vilka märkes M. VIII P a - laio'logos, f. 1224, d. 1282, kejsare först av Nicaea och 1261 av det av honom återupprättade östromerska riket (se vid. d. o.).
Mikani't, se G 1 i m m e r.
Mi'kkeli, se S a n k t M i c h e 1.
Mi'kkelsen, Einar, f. 1880, dansk polarfarare. Deltagare i och ledare av flera arktiska expeditioner, bl. a. till Grönland 1909 — 12, då han återfann Mylius-Erichsens observationsjournaler från dennes sista resa.
Mi'kkola, Jooseppi Julius, f . 1866, finsk språkforskare, prof. i Helsingfors 1900, har utgivit ett flertal undersökningar rör. finska och slaviska språk. M:s huvudverk är Urslavische Grammatik (1 del 1913),
Miklagård (av fial. mikil,
Källa: Internet Archive ·
