Sida 177
341
Mumifiera — Munch
342
beck, asfalt), en genom begravningsplatsens konserverande beskaffenhet 1. genom särskild kemisk behandling från förruttnelse bevarad människo- 1. djurkropp. Namnet avser urspr. de fornegyptiska M. I Egypten, där det av religiösa skäl tillmättes särskild vikt, att kroppen skyddades frän förstöring, nådde balsameringskonsten en hög grad av fulländning (jfr Balsamering). Efter balsamcringen sveptes den döde i linnebindlar, vanl. försedda med magiska formler, varpå kroppen, åtminstone i senare tid, omgavs med ett tätt åtsittande kartonghölje, ofta belagt med färg. över ansiktet lades någon gång en efter den döde tagen mask men vanl. målades å kartongen ett stiliserat huvud (verkliga porträtt förekomma först från tiden efter 100 e. Kr.; se ill. till F a j - j u m). M. nedlades i en rektangulär 1. efter kroppen formad träkista. Ofta ställdes flera kistor inuti varandra, den yttersta vanl. av sten. Såväl kistor som kartong äro försedda med inskrifter huvudsakl. av religiös innebörd.
Mumifie'ra (av mumie och lat. fa'cere, göra), göra till mumie; hoptorka. — M u m i f i k a t i o' n. 1. Förvandling till mumie. — 2. Detsamma som kallbrand.
Mu'mma, urspr. ett mörkt, tjockt öl, uppfunnet 1492 av en bryggare Mumme i Braunschweig, numera en dryck, beredd genom blandning av porter, ljust öl och socker, stundom även sherry.
Mun, se M u n h å 1 a.
Munart, se Folkmål.
Munch [mungk]. 1. Peter Andreas M., f. 1810, d. 1863, norsk historiker, prof. i Kristiania 1841, riksarkivarie 1861. M., som är den norska historieskrivningens största namn, utövade ett av
P. A. Munch. Litografi av E. Westerberg.
idérikedom och kombinationstalang präglat mångsidigt författarskap. Hans huvudarbete, byggt på grundliga forskningar, bl. a. i Vatikanarkivet, är Det norske folks historie (8 bd, 1852—63), som går fram till 1397. Bland M:s övriga arbeten märkas språkvetenskapliga avhandlingar samt Norges gamle love indtil J387 (3 bd, 1846—49) och Eistorisk-geographisk beskrivelsc över kongeriget Norge i middelålder en (1849). M. blev en av ledarna för den nationella rörelsen i Norge vid 1800-t:8 mitt. — 2. Edvard M., f. 1863, den föreg:s kusins son, norsk målare och grafiker. Redan i sina första arbeten (t. ex. Sjukt barn, 1885, en replik i Thielska galleriet) tog han avstånd från den härskande naturalistiska riktningen och skapade verk, där en intensiv stämning fångats i en starkt syntetisk form. Han bosatte sig 1890 i Berlin, där hans utställning 1892 gav anledning till bildandet av Secessionen (se d. o.). Under 1890-t. påverkades M. av den litterära symbolismen och gav i sina mål-
Källa: Internet Archive ·
