Sida 237
461
Målarkonst
462
tikens måleri i Grekland och Italien ha endast få och mestadels sena verk bevarats i etruskiska gravar samt boningshus i Rom, Herculaneum och Pompeji. Den klassiska tidens stora grekiska målare känner man endast genom forntida beskrivningar av deras verk samt jämförelser med det samtida, väl bevarade vasmåleriet (se d. o.) och de i tiden långt senare romerska och kampanska väggmålningarna, vilka ofta efterbilda berömda grekiska målningar. Det grekiska monuraentalmåleriets förste store mästare är den på 400-t. verksamme Polygnotos, som jämte sina medhjälpare Mikon, Panain o s och O n a s i a s utförde berömda målningssviter i Aten, Plataiai och Delfoi med framställningar ur guda- och hjältesagorna. Huvudvikten i detta måleri låg på teckningen av figurerna, som i ädla, enkla, av relativt få färger ytmässigt fyllda konturer avtecknade sig mot väggytan. Perspektivisk rumsframställning och modellering genom ljus och skugga saknas, frånsett obetydliga ansatser, i detta dekorativa väggmåleri, men de framträda som epokgörande nyheter i det tavelmåleri i tempera 1. enkaustik på trä 1. marmor, som ung. samtidigt utbildades av Apollodoros, teatermålaren Agatarkos och deras efterföljare inom den joniska skolan, Zeuxis, Parrasios och Timantes. Under 300-t. fortsattes utvecklingen mot naturalistisk illusionsverkan inom skolorna i Aten och Sikyon, av vilka den senare särskilt utbildade det enkaustiska måleriet, främst dock av A p e 1 1 e s, forntidens mest berömde målare, vilken i sina porträtt av Alexander den store och hans fältherrar samt
Antikt mäleri, Ifigenla offras. Väggmålning från Casa del poeta tragico 1 Pompeji. (Museo Nazlonale, Neapel.) l:a årh. c. Kr.
sina mytologiska bilder bragte temperatekniken till dess fulländning. Landskapsmåleriet utvecklades av Apelles' efterföljare under den hellenistiska tiden. — De etruskiska gravmålningarna (se Etrusker), som sträcka sig från 600-t. f. Kr. till hellenistisk tid, visa jämte nationella egendomligheter i motiwal och framställningssätt starka inflytelser från samtida grekiskt måleri. Detsamma gäller de väggmålningar, som bevarats i romerska och kampanska boningshus från hellenistisk tid och romersk kejsartid. Dessa, som vanl. äro utförda i tempera på glättad freskogrund, ingå som element i en enhetlig rumsdekoration, där de i samspel med en rik, målad skenarkitektur antingen efterlikna utsikter i det fria 1. tavlor; stundom äro även verkliga tavlor av marmor infällda i väggarna. Framställningarna omfatta alla måleriets arter, mytologiska bilder, genrebilder, stilleben, landskap med 1. utan figurer, gatubilder, återgivna med stark naturalistisk illusionsver-
Källa: Internet Archive ·
