Sida 620
1215
Obsolet — Occidenten
1216
Sigbjörn Obstfelder. Litografi av Edvard Munch.
Obskurant i' sm, upplys-
ningsfientlighet.
Obsole't (lat. obsole'tus), föråldi-ad, ur bruk (om ord, lagrum o. d.).
Obstetri'k (av lat. o'hstetrix, barnmorska), läran om havandeskapets, förlossningens, barnsängens och digivningens (se dessa ord) fysiologi och patologi. — Adj. : obste'tri8k. — Ob- 8te'triker, specialutbildad obstetrisk läkare.
0'bstfelder, S i g b j ö rn, f. 1866, d. 1900, norsk författare, skrev bl. a. dikter, berättelserna To novelletter (1895), den gripande kärlekshistorien Korset (1S96) och En proests dagbog (1900). O. är en utpräglad representant för 1890-t:s konst- och livsuppfattning; i sina oftast till omfånget obetydliga arbeten framträder han som en ensam, hemlös diktarnatur, vilken ger uttryck åt stäm-
ningar av fönmdran och smärta inför tillvarons mystik.
Obstina't (lat. obstina' tus), envis, lialsstarrig.
Obstipatio'n (av lat. ob, för, och 8tipa're, stoppa), förstoppning (se d. o.).
Obstruktio'n (av lat. obstru'ere, bygga för, tillstänga), i politisk mening ett oppositionspartis taktik att medelst utnyttjande till det yttersta av rätten att begära ordet och framställa yrkanden förlama en riksdags 1. annan församlings förhandlingar j som vid arbetskonflikter brukat aktionsmedel en metod att under minutiöst följande av ett arbetsreglementes aUa bestämmelser framkalla en arbetstakt, som omöjliggör arbetets syfte och indirekt vållar rubbning och avstannande av arbetsprocessen (till skillnad från sabotage, som avser direkt vållande av skada å en arbetsplats). O. kan betraktas som en förtäckt strejk under skenbar fortsättning av arbetet.
Ob-ugriska språk, se Finskugriska språk sp. 27.
Obwalden [å'pp-], se U n t e r - w a 1 d e n.
Oböjd form, detsamma som grundform.
d'Ocagne [dåka'nnj], PhilibertMaurice, f. 1862, fransk matematiker, 1894 prof. i Paris vid École des ponts et chaussées, 1912 vid École polytechnique, har utgivit viktiga arbeten i nomografi. 0'ccam (latinisering av Ockham, England), Wilhelm av O., se Medeltidsfilosofi sp. 1425. Occari'na, ok ar i' na (ital. ocarina, av oca, gås), flöjtinstrument av bränd lera 1. porslin med åtta tonhål, uppfimnet på ISOO-t. i Italien.
Occide'nten (av lat. occi'dere, gå ned), den nedgående solens
Källa: Internet Archive ·
