Sida 720
1415
Omamentik
1416
Renässansornamentik. Fr. v. Italienskt kandelabermotiv. Pilasterfylluing frän kyrka 1 Verona. 1400-t. — Tyskt rankmotiv. Av Heinrich Aldegrever. 1530-t. — Fransk moresk. — Kartusch. Titelblad till Kristian III:s Bibel av Jakob Binck.
1650.
tiden (se d. o.) och främst be- element med en fri och
(se d. o.) varats å vapen och smycken men även utbildats i träskärning, som främst Osebergfyndet (se d. o.) visar, och å runstenarna. Djurmotiven ha här upplösts i bandslingor, som sammanflätas till invecklade ytmönster. — Den medeltida O. förenar klassiska, orientaliska och germanska
Gotisk ornamentik, T. v. TJnggotisk vinranka. Skulpturdetalj från Notre-Dame, Paris. Omkr. 1175. — T. h. Sengotiskt masverk. Detalj från dansk predikstol. Omkr. 1600.
en fri och frodig skaparlust. Särskilt den romanska O. visar en stor variationsförmåga och skiftar starkt inom olika områden. Rent klassiska akantusrankor uppträda redan på 1100-t. t. ex. i Syd-Frankrike. Ur den langobardiska bandflätan utvecklas i n. Italien ett vegetativt flätverk, ofta med fyllningar av djur och fantasiväsen samt jakt- och stridsscener av religiöst-symboliskt innehåll, som sprider sig även till Norden (Lunds domkyrka). En egenartad geometrisk O., främst kännetecknad av sicksackmönster, utbildas inom den normandiska arkitekturen, medan vikingatidens djurslingor fortleva t. ex. på norska stavkyrkoportaler (se ill. till Norsk konst sp. 1061). — Den gotiska O. har en enhetligare prägel och är starkt beroende av arkitekturen. Arkitektoniska motiv som fialer, vimperger, krabbor, korsblommor och framför allt masverket (se dessa ord) utgöra det ena huvudelementet inom O. Det andra bilda naturalistiskt återgivna växtmo-
Källa: Internet Archive ·
