Sida 490
955
Nordens förhistoria
956
der till de nuv. nordborna. Under stenålderns sista del bli metallerna, främst kopparn, kända. Därmed förberedes från omkr. 2000 f. Kr. bronsåldern, vars inträde i Norden sker ung. samtidigt som i övriga delar av Europa (omkr. ISOO f. Kr.). De nordiska folken visa snart efter metallens införande en förvånansvärt hög kultur. Vapen, redskap och prydnader visa såväl genom teknik som utformning självständigt nationella former. Dräkter av ylle ha påträffats i åtskilliga danska gravfynd. Livlig samfärdsel med andra folk ägde rum till lands och sjöss, och hällristningarna avbilda ofta nordiska bronsåldersskepp. Om de religiösa föreställningarna under bronsåldern och närmast föregående tid se Fornnordisk religion sp. 359 — 361. Kalaktäristiska för äldre bronsåldern äro särskilt de stora gravhögarna i Syd-Skandinavien. Längre mot n. äro dessa högar mera sällsynta; märkligast är "Kung Björns hög" vid Haga utanför Uppsala, vars rika gravgods tyder på att den är uppkastad över en mäktig hövding. Andra gravformer under bronsåldern äro de nakna stenrösena 1. kumlen, som särskilt uppträda i Sveriges kusttrakter. Under äldre bronsåldern (liksom under stenåldern) begrovos de döda obrända i kistor av sten 1. (i Danmark) i kluvna och urholkade ekstockar (senare genomfördes likbränningen allmänt). Gravfynd från yngre bronsåldern äro fattiga, medan däremot fynd från mossar o. d. (offer 1. depotfynd) äro mera givande. Omkr. 600 f. Kr. blir järnet allmänt känt och nyttjat. I motsats till bronsen, som importerades, producerades järnet inom Norden tack vare de rika
myrmalmsfyndigheterna. Järn ålderns äldre skede, det förromerska, omfattande årh. närmast f. Kr., är märkligt fattigt på fynd (tidens gravfält ligga oftast under flat mark). Frånvaron av fynd i Skandinaviens nordligare del har satts i samband med en då inträdande klimatförsämring. Redan nu underhöllos handelsförbindelser mellan Norden och s. Europa, huvudsakl. genom keltisk förmedling. Alltsedan förromerska järnåldern hade även folkstammar från Norden trängt ned mot s., nämligen cimbrer, burgunder, goter, heruler, trol. langobarder (se dessa ord). Genom dessa folk stod Norden alltsedan tiden omkr. Kristi födelse i kontakt med romersk kultur, varför man benämner de 4 första årh. e. Kr. romerska järnåldern. Till Norden infördes då romerska föremål (bronskärl, glas, silvermynt), och konsten att löda och förgylla metall samt skrivkonsten (se Runor) blevo kända. Religionen rönte stark påverkan av antik mytologi. Antagl. förekommo ett flertal folkförflyttningar i Norden, särskilt i Danmark, där man vid Vimose, Thorsbjerg och Nydam funnit rika fynd av förstörda vapen, trol. offer efter vunna segrar. Redan under yngre järnåldern voro svearna bosatta i Mälardalen och utgjorde tack vare sin sjömakt ett av de mäktigaste folken. — Omkr. 400 inträder den s. k. folkvandring stiden (se d. o.), vår förhistorias "guldålder", som utmärkes av en i konstnärligt hänseende högtstående kultur. Förvånande stor är guldrikedomen i Norden (särskilt i Västergötland), härrörande från romerska tributer till germanska krigarskaror. Till de märkligaste minnena från
Källa: Internet Archive ·
