Sida 130
243
Moresbyön — Morfologi
244
Moresbyön [må'8bi-], se Drottning Charlottas öar.
More'sk (jfr Mor er), detsamma som arabesk.
Moresnet [-ränä'], område i prov. Liége, ö. Belgien, på gränsen till Preussen. Zinkgruvor. M., som tidigare var uppdelat på en belgisk, en neutral och en preussisk del, införlivades genom Versaillesfreden helt med Belgien.
More'to y Cavana [i kava'nnja], Agustin, f. 161S, d. 1669, spansk dramatiker, framför allt bekant för sina kvicka komedier, bl. a. El desdén con el desdén (1676; sv. bearbetning Stolthet mot stolthet, uppf. 185S).
More'tto di B r e s c i a [brä'sjia], eg. Alessandro Bonvicino, f. 1498, d. 1555, italiensk målare. I sin fädernestad Brescia utförde han altarbilder men förvärvade sitt egentliga rykte som figur- och porträttmålare.
Morfe'm, se Morfologi.
Mo'rfeus (av grek. morfe', bild, gestalt), i grek. myt. drömmens gud.
Morfi'n (av Morfeus, se d. o.), CitHisXOj, den i opium (se d. o.) rikligast förekommande alkaloiden, innehåller trol. en fenantrenkärna med två hydroxylgrupper. Den är svårlöslig i vatten, har bitter smak och karaktäristiska färgreaktioner. M:s verkan består i en fortskridande förlamning av centrala nervsystemet, varvid de ontogenetiskt sist utvecklade områdena i stort sett angripas först. Hos människan ter sig morfinverkan huvudsakl. som narkos av högre hjärndelar. Eedan i ringa mängd (1 cgr.) nedsätter M. mottagligheten för smärtintryck, utan att medvetandet behöver rubbas. Senare upp-
står behaglig mattighet med idéflykt o. d. ; sömn kan ev. inträda. Andningsverksamheten nedsättes ; en viss stoppande verkan utövas å tarmkanalen. Bruk av M. orsakar lätt ökat behov därav (se M o r f i n i s m) . M. användes i lösning i form av klorvätesyrat salt, framför allt som smärtstillande medel och därigenom som sömnmedel, ävensom vid astma, blodhosta, kolik m. m.
l\Iorfini'sm, kronisk förgiftning vid upprepat bruk av morfin (jfr d. o.). Faran för M. är härvid alltid för handen, ty behov att stilla smärtor 1. längtan efter de angenäma förnimmelserna vid morfinrus, jämte en snart inträdande vänjning vid giftet förleda en morfinbrukare (morfinist) till fortsatt bruk och stegring av doserna. Orsaken till vänjningen ligger bl. a. i en ökning av den hastighet, varmed morfinet förstöres i kroppen och i minskad känslighet för detsamma hos cellerna. Vid M. äro dagliga doser av 1 — 2 å 4 gr. ej ovanliga, medan en dos av 0,2 — 0,4 gr. hos vid morfin ovana personer brukar vara dödande. Symtomen vid M. äro olikartade själsliga rubbningar, svårartade mag- och tarmkatarrer, förstoppning, torr och spröd hud, anfall av svettning. höggradig avmagring och blodbrist m. m. Vid, i synnerhet plötslig, avhållsamhet från bruk av morfin inställa sig ångest, sömnlöshet, kroppsligt allmänt illamående, diarréer och kollaps jämte våldsam hunger efter morfin (abstinenssymtom). Awänjning, åtminstone i svårare fall, fordrar sjukhusvård med försiktigt, småningom skeende minskande av doserna. Jfr Xjutningsmedel och Opium.
Morfologi' (av grek. morfe',
Källa: Internet Archive ·
