Sida 133
249
Morgonstjärna — Morisot
250
jfinri—r
Morgonstjärna.
personliga gåva till sin brud, ett slags vederlag för hemgiften. M. var enl. äldre svensk rätt den andel i mannens giftorätt och enskilda egendom, som hustrun 1. undantagsvis hennes arvingar i vissa fall erhöllo vid äktenskapets upplösning. M. till änka utgick endast, om makarna vid mannens död ej hade några barn. Genom lagen om makes arvsrätt 11 juni 1920, som för vissa fall stadgar arvsrätt makar emellan, upphävdes bestämmelserna om M. Jfr L i v g e d i n g.
Morgonstjärna, en på 1400- och 1500-t. använd stridsklubba, vars kulformiga klubbhuvud var besatt med åt alla sidor utgående taggar av järn. M. användes som brandvaktsvapen ända in på 1800-t. — Morgonstjärnan, se Venus. — Morgonstjärnor, se Ornithogalum.
Morgue [mårg], -se La M o r g u e.
ISIorgårdshammar, järnvägsstation vid Stockholm — Västerås — Bergslagens järnvägar, i Norrbärke skn, Kopparb. 1. Vid M. äger Älorgårdshammars mek. verkstads a. b., grundat 1895, gjuteri och mek. verkstad för tillverkning av maskiner för järnverk och gruvor, motorer m. m.
Morhirs, se Andropogon.
Mori'a, enl. 1 Mos. 22: 2 namn på det "land", där Abraham skulle offra Isak, enl. 2 Krön. 3: 1 i senjudisk tid namn på tempelberget i Jerusalem. Samariterna mena, att det i 1 Mos. 22 åsyftade berget är Gerissim, varför där också än i dag visas ett "Abrahams altare".
Moria'n (mltv. murian, av ffr. morien, av nilat. maurita'nus. invånare i Maurctauien; jfr M o - r e r), neger.
Mori'n, färgämne i gulträ. Färgar bomull och ylle efter krombetning ljusgula.
Mori'ner, fornkeltisk stam, bosatt omkr. nuv. Boulogne-sur-mer.
Moring, grov ring i större flotte 1. boj, vilken användes som permanent förtöjningsplats. Moringsbojen förtöjes med moringsankare, stockankare med vanl. endast ett fly.
Mori'nga, växtsläkte (fam. Moringa' ceae, ordn. Rhoeada'les) . M. ara'bica är ett ostindiskt träd med parbladiga blad. Fröna, behennötter, ge vid pressning behenolja (vanl. felaktigt kallad benolja, jfr d. o.), använd som smörjolja i ur o. d.
Mori'nus, Johannes (fr. Jean Morin), f. 1591, d. 1659, fransk teolog av oratorianernas kongregation, konvertit från protestantismen 1618. M. behandlade med stor lärdom och kritiskt skarpsinne spec. frågor rörande G. T:s grundtext och utgav för första gången den samaritanska pentateuken och targumen.
Morion [-å'r)], se Hjälm sp. 793.
Mori'sker, benämning på de kristnade morerna i Spanien och deras ättlingar. De fördrevos 1609 —10 under Filip III. Se Spanien. Historia.
Morisot [-Så'], B e r t h e, f. 1841, d. 1895, fransk målarinna, lärjunge till Manet och gift med en broder till denne, slöt sig till impressionisterna och målade sär-
Källa: Internet Archive ·
