Sida 18
19
Miasm — Michaelson
20
också Sichuan och Hunan i Kina. M. kan antas vara resterna av Central-Kinas urinvånare. Till seder starkt olika kineserna, ha de ett närmast med tibetanskan besläktat språk.
Mia'sm (grek. mi'asma, smittämne), äldre namn på smittämne, som vegeterar utanför människokroppen och som för att smitta måste genom parasiter (myggor, ohyra) införas däri.
Mi'ca, i romanska länder samt i England och Amerika [eng. utt. ma'jk9] namn på glimmer.
Michael, annan form för Mikael.
Michae'li [mika-], Louise, f. 1830, d. 1875, sångerska. M., vilken under längre tid var verksam vid Kungl. teatern och f. ö. gästspelade flerstädes utomlands, ägde en utmärkt skolad sopranstämma av ovanlig fägring och klarhet och vann framgång särskilt i mera högstämda roller samt SS. oratoriesångerska.
Michae'lis. l.Johann David M., f. 1717, d. 1791, tysk orientalist och exeget, prof. i Göttingen 1746. M. tog initiativ till en dansk vetenskaplig expedition till Arabien 1761 (jfr F o r s - skål) och gäller ss. en av banbrytarna för det historisk-kritiska betraktelsesättet av Bibeln. — 2. Adolf M., f. 1835, d. 1910, tysk arkeolog, prof. i Strassburg 1872 — 1907, skrev flera betydande arbeten om klassisk konst (Der Parthenon, 1871) och reviderade en upplaga av första delen av Springers Handbuch der Kunstgeschichte. — 3. Georg M., f. 1857, tysk rikskansler. Efter att ha beklätt olika ämbetsmannaposter, bl. a. ss. rikskommissarie för spannmålsbeslagen 1914 — 17, utsågs den politiskt oerfarne M. juli 1917 till Bethmann-HoUwegs
efterträdare. M., som var arméledningens man, förmådde icke upprätthålla sin auktoritet gentemot riksdagen, vars vänsterpartier framdrevo en fredsresolution, som band regeringen vid en utrikespolitik "utan annexioner och skadestånd". På grund av omöjligheten att samarbeta med riksdagen måste M. redan nov. 1917 avgå. 1918 — 19 var han överpresident i Pommern. — 4. Leonor M., f. 1875, tysk läkare, kemist, prof. i Berlin 1907, känd för sina forskningar på enzymkemins område (se Enzym sp. 1105).
Michae'lis [mika-], danska författare. 1. Sophus M., f. 1865. I sitt mångsidiga författarskap, som bl. a. omfattar en rad diktsamlingar (bl. a. Palmerne, 1904; Blaaregn, 1913), Napoleonromanen 1812. Den evige Sövn (1912), den av Flaubert påverkade antika kulturskildringen Hellener og Barbar (1914) och det med stor framgång uppförda skådespelet Revolutionsbryllup (1906), framträder M. som en romantisk skönhetsdyrkare med stark förkärlek för historiska och exotiska motiv och med en pittoresk skildringskonst. M. har även varit verksam som kritiker. Han är sedan 1915 ordf. i Dansk Forf atterforening. — 2. Karin M., f. Bech Bröndum, f. 1872, gift 1895 med M. 1, 1912 med prof. C. Stangeland, har i en rad romaner och noveller (bl. a. Den farlige Ålder, 1910, Lille unge Eone, 1921), ofta med patologisk betoning, skildrat kvinnligt känsloliv.
Michaelson, Knut, f. 1841, d. 1915, författare, teaterman. M., som tidigare verkat som bruksdisponent, var en framstående regissör, i sin uppfattning påverkad av Meiningarna (se d. c). Han skrev talrika lustspel i fransk
Källa: Internet Archive ·
