Sida 207
401
Mussolini
402
Mu88oli'ni, B e n i t o, f. 1883, italiensk etatBman, fascismens grundare. M., som arbetade i sin faders smedja och samtidigt utbildades till skollärare, fick redan i hemmet göra bekantskap med de socialistiska idéerna men fångades tillika av de stolta minnena från det gamla Romerska riket, vilka gåvo näring åt hans tidigt vaknade nationalistiska känslor. Under en vistelse i Schweiz, fylld av umbäranden och svårigheter alt förtjäna uppehället, kom M. i beröring med ryska revolutionärer och drev en socialistisk propaganda, som medförde hans utvisande. En tids anställning i en italiensk tidning i det då österrikiska Syd-Tyrolen gav honom starka impulser i fråga om Italiens irredentaproblem. Hemkommen 1909, började han en publicistisk propaganda för en radikal social revolution, som skulle sätta viljekraft och handling i den parlamentariska fraspolitikens ställe. Han ville höja proletariatet ekonomiskt och kulturellt men icke utrota borgarklassen. Opposition mot det påbörjade Tripoliskriget, vilket han fördömde ss. ett ofruktbart företag, vars vinster ej kunde uppväga uppoffringarna, bragte honom i konflikt med myndigheterna, och han blev dömd till ett års fängelse. 1912 — 14 redaktör för det främsta partiorganet, Avanti, blev han kort efter världskrigets utbrott utesluten ur socialistpartiet för sin häftiga krigskampanj mot österrike, som han fortsatte i den av honom nov. s. å. i Milano grundade Il Popolo d'ltalia. M., som ett par år med stor tapperhet deltog i kriget, bidrog efter nederlaget vid Caporetto genom sin entusiastiska agitation väsentligt till de nya krigiska ansträngning-
Benito Mussolini.
arna. Freden gav icke enl. M:s uppfattning Italien, vad dess uppoffringar hade förtjänat. Därför stödde M. entusiastiskt d'Annunzios Fiumeexpedition. Men freden åtföljdes också av inre splittring och ekonomiska svårigheter, som den svaga regeringen icke kunde bemästra. Därför krävde M. målmedveten, nationell ledning, som kunde lära folket disciplin. När den inre oredan kulminerade i de kommunistiska oroligheterna,
bildade M. den fascistiska organisationen, med vars hjälp han bekämpade de italienska bolsjevikerna och 1 okt. 1922 genomförde den fascistiska revolutionen (se Fascism). Ss. konseljpresident (och tillika chef för ett antal departement) har M. med stöd av sin ställning ss. fascisternas hövding ("il duce") inriktat sig på att få den italienska staten genomsyrad av den fascistiska andan. Han vill återge sina landsmän rätten att arbeta och att åtnjuta arbetets frukter och har särskilt ivrat för att trygga fre-
Källa: Internet Archive ·
