Sida 211
109
Miilhaiisen — Miiller
410
rot, symbiotisk sammanslutning (jfr Symbios) mellan rötter och svampmycclier. Man urskiljer tvä huvudtyper, endotro'f (endotrofisk) och e k t o - tro'f (ektotrofisk) M., mellan vilka dock alla övergängar finnas. Den endotrofa, som förekommer bl. a. hos orkidéerna och ljungväxterna (fam. Erica'ceae), utmärkes därav, att svamphyfer rikligt förekomma inuti rötternas bark- och epidermisceller. Den ektotrofa M. är typiskt utbildad hos våra skogsträd. Svamphyferna omspinna här de finare rötterna och bilda en tät s. k. mantel omkring desamma. Från denna intränga de i rötterna, där de utvecklas huvudsakl. mellan barkcellerna. M. äro ytterst vanliga; endast inom få växtfamiljer saknas de helt och hållet. Skogsträdens M. uppbyggas av ett stort antal i skogen växande hattsvampar, S3. rörsoppar, kremlor, riskor, flugsvampar och musseroner. — M. äro vanl. nyttiga 1. nödvändiga både för de ingående svamparna och de högre växterna. Svamparna förmedla främst kväve till rötterna och erhålla bl. a. kolhydrater från dessa. Skogsträdens mykorrhizasvampar uppta ammoniak och organiska kväveföreningar från humustäcket. Utan M. kunna skogsträden ej täcka sitt kvävebehov, såvida ej salpeterbildning i marken äger rum. Mu'Ihausen [-haoåen], fr. Mulhouse, stad i dep. Haut-Ehin, Elsass, Frankrike, vid Rhens biflod 111, Rhen — Rhonekanalen och järnvägen Strassburg — Basel. Industriell storstad, medelpunkt för bomullsspinneri- och väveriindustrierna i Elsass; maskinoch kemisk industri. 100,000 inv. — M., som omtalas på 700-t., blev fri riksstad på 1200-t., förenades
med schweiziska edsförbundet 1648, med Frankrike 1798 och tillhörde 1871—1919 Tyskland. — Ang. slagen vid M. se Elsass sp. 957.
Mii'lheim [hajm]. 1. M. an der Ruhr, stad i Rhen provinsen, Preussen, i ett stenkolsområde. Stor järnindustri (bl. a. Thyssenverken), garverier, bomullsväverier, yllespinnerier. 130,000 inv. — 2. M. a m R h e i n, stad i Rhenprovinsen, Preussen, inkorporerad med Köln. 55,000 inv.
My'lius-E'richsen, Ludvig, f 1872, d. 1907, dansk författare och polarfarare. M. ledde 1902 — 04 "den danska litterära Grönlandsexpeditionen", som bereste Grönlands västkust, samt 1907 "Danmarkexpeditionen", varunder M. omkom; han hade dock löst uppgiften att kartlägga den förut okända delen av Grönlands n.ö. kust.
Mylla, jordarter med stor halt av mul 1, mörkbruna lämningar efter multnade växt- och djurdelar. Man skiljer mellan m u 1 1 - ämnen (humusämne n), mullsyror (humin- och ul min syra) samt mullkroppar (humin och ulmin) (jfr Ilumusämnen). Kolhalten ökas med fortgående förmultning och är vanl. c:a 50 — 70 %. Mullrika jordarter kallas efter övriga ingående beståndsdelar sand-, ler- 1. svartmylla (den sistnämnda bestående huAaidsakl. av mull). M. uppfryser vid omväxlande frost och tö och passar därför ej för höstsäd o. a. övervintrande växter. Jfr Jord sp. 171 f.
Miiller. 1. Carolina Fredrika M., f. Hal le, f. 1755, d. 1826, danskfödd sångerska (mezzosopran), anställd 1780—1806
Källa: Internet Archive ·
