Sida 317
621
Nation — Nationalekonomi
622
tiona'l-, som är utmärkande för, avser 1. tillhör en nation; folk-.
Nation [ne'J8Jan], The Nation and theAthenspum, engelsk veckotidskrift, grundad 1921 genom sammanslagning av A t h e n 86 u m, en 1828 grundad tidskrift för vetenskap, konst och litteratur, och Nation, en 1907 grundad social och politisk veckotidskrift av radikal färg. N. representerar nu ett allmänt kulturliberalt program.
Nationaldag, ett folks gemensamma högtidsdag. I Sverige har på senare tid 6 juni, dagen för Gustav Vasas konungaval, börjat betraktas som N.
Nationaldanser, se Folkdans.
Nationaldräkt, oegentlig benämning pä folkdräkt.
Nationalekonomi 1. socialekonomi, vetenskapen om de ekonomiska företeelserna i deras inbördes sammanhang. Den teoretiska N. undersöker och beskriver de faktiska ekonomiska sammanhangen, lagarna för den ekonomiska verksamheten (produktionen) och för fördelningen av dennas resultat. I ett modernt, på arbetsuppdelning och penninghushållning grundat samhälle framträda dessa företeelser huvudsakl. som prisbildningsfenomen. Vid sidan härav brukar sättas pralctisk N., vars syfte är att utgående från kunskapen om sammanhangen samt ett givet mål (t. ex. den allmänna välfärden) uppställa regler för den ekonomiska lagstiftningen (handelspolitik,
penningpolitik, socialpolitik, finanspolitik o. s. v.). — N:s metod är en blandning av deduktion och induktion ; i den mån N. handlar om kvantiteter och kvantitativa relationer, kan framställningen ske i matematisk dräkt. Olika
skolor skilja sig väsentligen endast i metod och framställningssätt. — Äldre tiders filosofiska, teologiska och politiska spekulation innehåller en myckenhet iakttagelser över ekonomiska företeelser. Ett konsekvent ekonomiskt teorisystem uppkom dock först vid mitten av 1700-t. genom fysiokraterna (se d. o.) samt främst skotten Adam Smith. Denne betraktas som upphovsman till den s. k. klassiska skolan, som utvecklades vidare av bl. a. J. B. S a y i Frankrike, Malthus, R i c a r d o, skolans mest fulländade teoretiker, och J. S. Mill i England samt i Tyskland i viss mån v. T h ii n e n. Den klassiska skolan förklarade de relativa värdena ur produktions- och särskilt arbetskostnaderna. Den vetenskapliga socialismen (Marx, Lassalle) upptog många av klassikernas idéer, delvis i förgrovad form. Den klassiska skolans misstag ledde under senare hälften av ISOO-t. till en omformning av teorin till den s. k. gränsnytteläran (se V ä r d e), skapad av Jevons, Walras, Menger och Marshall, och Bohm v. Bawerk utbildade en kapital- och kapitalränteteori. Som reaktion mot klassikernas aprioristiska och abstrakta metod uppstod på 1840-t. den s. k. historiska skolan i Tyskland (Roscher, A. W agn er, Schmoller, Sombartm. fl.). Den moderna N., vilken utmärkes av ett starkt intresse för såväl aktuella samhällsspörsmål som teoretiska problem, kan f. n. sägas vara särskilt utvecklad i England (Pigou, Keynes, Hawtrey), För. Stat. (Clark, Fisher, Taussig, Mitchell), österrike (Schumpeter) samt Sverige (Davidson, Cassel, ^eckscher).
Källa: Internet Archive ·
