Sida 322
631
Nationalmuseum — Nationalpark
632
riks samlingar inköptes för statsmedel av Gustav III, som planerade att därav bilda ett museum och i detta syfte även på 1780-t. gjorde betydande inköp av antika statyer. Efter konungens död kom detta s. k. Kongliga museum 1794 till stånd i Stockholms slotts n.ö. flygel. Dess intendent blev den nitiske K. G. Fredenheim, och då denne 1795 utnämndes till överintendent, lades museet under överintendentsämbetet. Samlingarna överflyttades 1866 jämte Statens historiska museum och till 1884 även Livrustkammaren (se d. o.) till N. Sedan dess ha de hastigt utökats genom årliga statsanslag och gåvor från enskilda och föreningen Nationalmusei vänner (se d. o.). Genom en kunglig stadga 1868, modifierad 1880, blev konstsamlingen en självständig institution, hörande under ecklesiastikdepartementet och styrd av en intendent, som i inköpsfrågor biträddes av en nämnd på fem personer. 1913 erhöll N. sin nuv. organisation, varvid den gamla nämnden ersattes av en ny, bestående av intendenterna, under ordförandeskap av överintendenten. Efter en av Kichard Bergh uppgjord, vittgående omdaningsplan ha samlingarna under hans överintendentstid (1915 — 19) omordnats efter moderna museiprinciper, ett arbete, som efter hans död fortsatts i hans anda.
Nationalmuseum, Finlands N., i Helsingfors, Finlands centrala arkeologiska och kulturhistoriska museum, inrymt i en av arkitektfirman Gesellius, Lindgren och Saarinen 1906 — 10 efter paviljongsystemet uppförd anläggning. X. är uppdelat i en förhistorisk avd., en historisk avd. (kyrkliga, spec. medeltida, före-
mål, högre ståndsavdelning, vapensamt mynt- och medalj samling) och en etnografisk avd. med såväl in- som utländska samlingar. — N. har sitt upphov i en mindre, av universitetet på 1830-t. upprättad samling, vilken senare starkt utvidgades och 1893 erhöll namnet Statens historisk-etnografiska museum, 1917 det nuv.
Nationalpark, område, undantaget från ekonomiskt utnyttjande för att åt eftervärlden bevara en bild av ett lands ursprvingliga natur. Ett mindre sådant område kallas vanl. naturskyddsområde 1. reaer-V a' t. Idén till bildandet av N. uppstod i För. Stat. (jfr Naturskydd). — I Sverige, där riksdagen första gången 1909 beslöt att på statens mark avskilja områden till N., finnas f. n. (1926) 12 dylika, representerande olika naturtyper: Vadvetjåkko N., n.v. om Torne träsk, c:a 24 kvkm. ; ett huvudsakl. med björkskog bevuxet lågf jällsområde; Abisko N., vid s. Torne träsk, c : a 50 kvkm. ; typisk högfjällsdal med ovanligt yppig vegetation; Stora Sjöfallets N., kring Stora Lule älvs översta lopp, urspr. c: a 15 k\Tnil men stympad genom beslut av urtima riksdagen 1919, då ett större område kring sjöarna i hjärtat av parken utbröts för reglering av sjösystemet; ett storslaget fjälllandskap med barr- och lövskog, snöfjäll, vattenfall, sjöar och myrar; ståndort för en betydande björnstam; S ar eks X., 19 kvmil, Sveriges största; väldiga fjällmassiv med storartade glaciärer; Peljekaise N., c:a 146 kvkm., 2 mil v. om Hornavan ; huvudsakl. björkskogsområde, delvis med lövängsnatur ; Sonfjällets N., c : a 27 kvkm., en del aV
Källa: Internet Archive ·
