Sida 332
651
Nattvaktsbolag — Nattvarden
652
ringar och en svart, halvmånformig fläck på insidan. N. Sverige, i barrskogar. Strykfågel. — Se även S 1 a g u g g 1 a.
Nattvaktsbolag, företag, som åt sina abonnenter tillhandahåller personal för bevakande av byggnader, butiker, fabriker, lagerlokaler o. 8. v. mot eld- och vattenfara, inbrott o. d.
Nattvarden (d. v. s. "aftonmåltiden"), i grekiska och romerska kyrkan även kallad eukaristi (se d. o.), den kristna kyrkans av ålder brukade gudstjänstliga måltid. Enl. gängse åskådning instiftades N. formligen av Jesus vid hans sista måltid tillsammans med lärjungarna. Detta säges dock uttryckligt blott av Paulus (1 Kor. 11: 24 f.) och den nuv., av honom beroende Lukastexten (Luk. 22: 19) — genom orden "Gören detta till min åminnelse" — , däremot icke av Mark. och Matt. (vilka eg. blott berätta om en Jesu sinnebildliga handling vid nämnda tillfälle). En religiöst högtidlig måltid synes emellertid ha varit i bruk redan i de första församlingarna i Palestina, där kallad "brödsbrytelse" (se d. o.). I de paulinska församlingarna samlades likaledes medlemmarna (enl. 1 Kor. 11) till en gemensam måltid. Paulus betonar, under åberopande av instiftelsen, denna måltids upphöjda karaktär (den är en åminnelse av Jesu död) samt hävdar, att de vid måltiden använda elementen (bröd och vin) medföra en mystisk, sakramental gemenskap med Kristi lekamen och blod (1 Kor. 10: 16; 11: 27). Jämte dessa tankar funnos dock även andra, enl. vilka N. var en glädjemåltid, anteciperande fröjdemåltiden i himmelen och öppnande en gemenskap mellan him-
melen och jorden, varvid Kristus personligen, ehuru osynlig, dvaldes i de sinas mitt. Sannol. på 100-t. förenades dessa båda linjer i kyrkans nattvardsfirande. Elementen tilldrogo sig emellertid alltmera uppmärksamheten, och N. blev i den hellenistiska världen i stigande grad uppfattad ss. ett mysterium, vilket till deltagarna förmedlade övernaturliga krafter. Dess karaktär av verklig måltid, resp. dess förbindelse med en sådan ("agap", se d. o.) upphörde f. ö. så småningom. Utom den sakramentala idén är att framhålla offertanken. Denna uppträder mycket tidigt (redan omkr. 100), i anknytning till de gåvor, som deltagarna medförde och av vilka måltiden bereddes. Under G. T:s inflytande började man snart också att uppfatta församlingsledama ss. verkliga "präster", vilkas privilegium det med tiden blev att vid "altaret" frambära dessa gåvor ss. ett Gud välbehagligt offer (mässoffret; jfr nattvardsbrödets namn oblat). Slutligen förknippades denna tanke (fr. o. m. 200-t.) med den paulinska tolkningen av N". därhän, att detta offer blev en efterbildning 1. rentav ett mystiskt upprepande av Kristi offer på Golgata (jfr brödets namn h o s t i a) . Denna tanke intog i Västerlandet första rummet (medan i östern åtnjutandet av de gudomliga elementen alltjämt förblev huvudsaken). Vid dess sida står dock ss. likvärdigt moment i den katolska åskådningen av N. den därmed intimt förlcnippade tanken på Kristi verkliga närvaro i de genom konsekrationen invigda elementen (spec. i hostian). Den definitiva romerska formuleringen av läran om elementens natur kom först under
Källa: Internet Archive ·
