Sida 435
857
N. N. E.— Nobel
858
kant person 1. för att ange platsen, där ett namn bör utsättas.
N. N. E., internationell förk. för nordnordust. Jfr N. E.
N. N. W., internationell förk. för nordnord väst. Jfr N. W.
No I. No-A'mon, G. T:s namn pi\ det egyptiska Tebe.
No, japanska skådespel. De heliga danserna, kagura, mimiska framföranden av gamla myter, utökades fr. o. m. 1300-t. med talad dialog, framställande legender och folklijältars dåd. Dessa s. k. N. voro högt skattade vid shogunernas hov.
N:o, n : r, n:ro (plur. n:is, n : ris), förk. för lat. nu'mero (plur. nu'meris), numrerad med, under det 1. det numret.
No'a (i äldre litteratur, dock ej i kyrkobibeln, N o' a k), gestalt i den bibliska urhistorien. N. f ramställes dels ss. hjälten i berättelsen om den stora floden samt genom sina tre söner (Sem, Ham och Jafet) stamfader för det nya människosläktet (så i både Jahvisten och Prästkodex: 1 Mos. 6 ff.), dels (i det egenartade jahvistiska stycket 1 Mos. 9: 20 ff.) ss. åkerbrukare, uppfinnare av vinodlingen och fader till Sem, Jafet och Kanaan (så i den ursprungliga texten). Det sistnämnda är tydligen den inhemskt israelitiska traditionen, medan N. ss. hjälte i flodberättelsen är den israelitiska motsvarigheten till den babyloniske Ut-napisjti (se Gilgamesj och Syndafloden). De i Prästkodex förekommande buden till N. vid Guds förbund med honom (1 Mos. 9: 3 ff.), vilka ansågos ss. förpliktande för alla människor, även ickeisraeliterna, utvidgades av den senare judendomen till ett flertal 8. k, noaki'ti8ka bud (vanl. förbud för avguderi, mord, otukt,
rov, uppror samt förtärande av blod). Besläktade med dessa äro buden i Apg. 15: 29.
de Noailles [da noa'j], vitt förgrenad fransk ätt, uppkallad efter sitt stamsäte Noailles i dep. Oise. Ätten räknar flera marskalkar av Frankrike samt bekanta politiker. Greve Louis de N., f. 1756, d. 1804, deltog i Nordamerikanska frihetskriget och frambar 4 aug. 1789 i nationalförsamlingen förslaget om ståndsprivilegiernas avskaffande.
No'ak, se N o a.
No-A'mon, se N o.
No'anamn, religionshistorisk term, motsats till tabu (se d. o.). N. äro magiskt ofarliga (melanesiska noa) namn för varelser 1. ting, vilkas vanliga benämningar äro tabu, t. ex. "gullfot" 1. "gråben" om vargen, "svett" om blod. Se vid. Tabu.
No'atun, se N j o r d.
Nobel [nå'-] (av nohilis, se d. o.), ädel, högsint; förnäm.
Nobel [nå'-] (eng. noble), engelskt guldmynt, präglat 1344 — 1550 (även dubbel-, halv- och fjärdedelsnobler), efterbildat i Skottland och Nederländerna.
Nobel [-bä'll], svensk släkt, härstammande från häradshövdingen Peter Nobelius, f. omkr. 1660, d. 1707, vilkens sonson, läkaren Immanuel Nobelius, f, 1757, d. 1839, antog namnet N. — 1. Immanuel N., f. 1801, d. 1872, den föreg:s son, urspr. arkitekt, grundade på 1840-t. i Petersburg en fabrik för tillverkning av krigsmateriel, maskiner o. d. Under Krimkriget, då N. erhöll i uppdrag att ordna minförsvaret vid Kronstadt och Sveaborg, utvecklades hans verksamhet i betydande grad, men efter krigets slut 1856, då ryska regeringens tidi-
Källa: Internet Archive ·
