Sida 45
73
Mim — Mina
74
ten tyskbördiga). M. blev stad 1846.
Mim (grek. mVmos, eg. eiterapare), en i den antika litteraturen förekommande framställning av en scen ur folklivet i dramatisk form. Åtskilliga av dess element övergingo i medeltidens och därigenom i den moderna tidens drama.
Mima'nsa (sanskr., utgrundande, förklaring) , se Indisk litteratur sp. 1340.
Mi'mbar, se M i n b a r.
Mimeogra'f (av grek. mime'- omai, jag efterhärmar, och gra'- fein, skriva) , se Kopieringsapparater.
Mi'mer, gestalt i den fnord. myt., möjligen av vättesläkt. M. skildras es. utomordentligt vis och förbindes gärna med Odin. Enl. en version i den poetiska Eddan sitter han vid en av världsträdets rötter ss. väktare över Mimersbrunnen, ur vilken han varje morgon dricker vishet, och till honom beger sig Odin, då han behöver goda råd. Hos M. har Odin också satt sitt ena öga i pant. Enl. en annan version är det M:8 avhuggna huvud, som ger Odin råd och varningar.
Mimesi' (grek. mi'mesis, efterhärmning), beteckning för det förhållandet, att ett mineral genom upprepad tvillingbildning skenbart kan erhålla en högre grad av symmetri. Sådana kristaller kallas mim e' tiska.
Mime' tiska kristaller, se M i • me s i.
Mimicry [nii'mmikri] (eng., av grek. mi'mos, efterapare), efterapning, skyddande likhet 1. förklädnad, i vilken vissa djur likna andra, som fruktas 1. försmås av fiender. M. anses utgöra ett skydd för de "efterapande" djuren. Vissa fiillständigt ofar-
liga glasvingefjärilar likna sålunda de fruktade getingarna. En del fjärilar av den amerikanska fam. HeliconiVdae, som äro illasmakande, "efterapas" av vissa fjärilar av fam. PieridVdae. — Av liknande betydelse är många djurs skyddande likhet med den omgivning, i vilken de leva. Den vita vinterdräkten hos fjällräv, hare, ripor m. fl., ökendjurens mer 1. mindre gulaktiga färg och den gröna färgen hos t. ex. lövgrodor äro vanliga exempel på dylik M. Egendomligare äro "vandrande bladet" och "vandrande pinnarna" (se Phasmatidae) samt den ostindiska fjärilen Ka'llima i'nachis, vilken under vila håller vingarna uppslagna och då i form och färgteckning liknar ett torkat blad. Se även A 1 g f i s k.
Mimi'k (av grek. ini'mos, efterapare), konsten att genom åtbörder och minspel ge uttryck åt själstillstånd. — M i' m i k e r, person, som utövar mimik. — Adj. : m i' m i 8 k.
Mimjamb, se Grekisk litteratur sp. 1502.
Mimo'sa, växtsläkte (fam. Legumino'8ae) med c:a 350 arter i tropiska länder, huvudsakl, Amerika. De ha rundade blomställningar med långa ståndarsträngar. M. pudi'ca, s e n s i t i' v a, är ett allmänt tropiskt ogräs, i kallare trakter ofta odlat i växthus. Dess blad utföra vid beröring hastiga rörelser: småbladen böja ihop sig och bladskaften böjas ned. — Kvistar av iico'cia-arter med gula blommor saluföras ofta under namn av M.
min., förk. för minut.
Mi'na (lat., av grek. mna), vikts- och myntenhet, urspr. i Babylonien, sedan överförd till Grekland, där M. i forntiden var
Källa: Internet Archive ·
