Sida 479
933 Nord-Amerikas Förenta Stater (Historia — 1770-t.) 934
ginia, Xord- och Syd-Carolina, Georgia) och de i n. I de förra ägdes jorden företrädesvis i stora latifundier av aristokratiska plantageägare, som började införa negerslaveri, medan de n. kolonierna hade en övervägande lågbördig befolkning och en jämnare egendomsfördelning. Under ständiga strider mot indianerna uppodlades nya områden. England hade främst genom navigationsakten (se d. o.), förvärvat ställningen av stapel för all handel med kolonierna, och den uppspirando amerikanska industrin drabbades av förbud att utföra vissa alster och att anlägga järnverk. Ä andra sidan avsågo vissa lagar att gynna kolonierna. — Alltifrån 1600-t:s början hade fransmännen grundat kolonier i Kanada (se d. o. sp. 490 f.). 1682 togo de Mississippis dalgång i besittning under namnet Louisiana och anlade 1718 staden Nou velie Orleans (nuv. New Orleans) jämte andra bebyggelser vid nedre Mississippi och Mexikanska bukten. Genom en kedja av fort och nybyggen i Ohios dal sammanknötos dessa med Kanada. Mellan de franska och de engelska kolonisterna utspann sig snart en motsättning, som från 1689 tog sig uttryck i väpnade konflikter, vilka under Spanska och österrikiska tronföljdskrigen fingo större omfattning. Under Sjuåriga kriget gick det franska kolonialväldet under. I Parisfreden 1763 avträdde Frankrike till England Kanada jämte den del av Louisiana, som låg ö. om Mississippi, medan den övriga delen av Louisiana (ävensom Mississippimynningen) tilldelades Spanien, som emellertid fick avstå Florida till England. — Självständigh et sk amp en s förhistoria.
Genom stridens utgång hade den engelska rasens hegemoni i Nord-Amerika blivit befäst, och medan 1763 endast 80,000 fransmän bodde därstädes, hade den engelska befolkningssilfran stigit till omkr. 1,5 mill. och 1775 nått över 2,5 mill. Det franska hotets avlägsnande försvagade koloniernas behov av moderlandets stöd och började ge rum för konflikter. England ville genom inkomster från kolonierna få bidrag till täckandet av krigskostnaderna från Sjuåriga kriget och inskred därför kraftigt mot smugglingen, utfärdade en lag, som på koloniernas bekostnad gynnade den västindiska sockerodlingen, samt påbjöd en stämpelavgift. Den sistnämnda rönte harmsna protester från koloniernas representationer, vilka principiellt hävdade, att engelska parlamentet ej kunde pålägga dem skatter, så länge de ej voro representerade där. Stämpellagens återkallande medförde ingen avspänning, utan parlamentet fastslog offentligen sin oinskränkta lagstiftningsrätt och pålade nya tullavgifter, bl. a. på te (1767). Detta besvarades med en vidsträckt bojkott av engelska varor och med oroligheter, vilka föranledde engelska truppsändningar till kolonierna. Spänningen urartade till en kris, då en skara till indianer förklädda oppositionsmän 1773 från ett engelskt fartyg i Bostons hamn vräkte i havet en last te, som myndigheterna beslutat att kvarhålla i landet trots bojkotten. Den engelska toryregeringen, som leddes av North, vidtog då repressalieåtgärder och stöddes härvid av en stark engelsk opinion. Bl. a. beslöts en del inskränkningar i Massachusetts friheter och spärrning av Bostona hamn, vilket av
Källa: Internet Archive ·
