Sida 58
99
Minne
100
mann M. (Minkowski), f. 1864, d. 1909, rysk-tysk matematiker, 1895 prof. i Königsberg, 1896 i Ziirich, 1902 i Göttingen, grundlade den geometriska talteorin, behandlade teorin för kvadratiska former och relativitetsteorin.
Minne, själs verksamhetens förmåga att i medvetandet återkalla tidigare erfarenheter utan någon nämnvärd förändring av deras innehåll och deras ordning. M. ter sig därmed ss. en "reproducerande" föreställningsprocess till skillnad från fantasins mera "producerande" karaktär. Ur psykologisk synpunkt förutsätter M., att de intryck, som genom sinnesorganen tillföras nervsystemets centralorgan, icke omedelbart utplånas utan kvarlämna mera varaktiga spår, e n g r a m - mer (se d. o.). Mot resp. sinnesorgan svara speciella engramområden i hjärnan, vilka kunna med olika inbördes styrka göra sig gällande, så att hos den ene syn-, hos den andre hörselminnet etc. är mest utpräglat (jfr Föreställning sp. 920). — En föreställning, som uppdyker i medvetandet, har karaktären av erinring, om man uppfattar föreställningens föremål ss. något, som man redan tidigare iakttagit 1. eljest upplevat, och på samma gång anser föreställningsbilden vara en efterverkan 1. följd av en sådan föregående erfarenhet. I vissa fall har man härvid en klart medveten uppfattning av leden i den kedja av föreställningsassociationer (se Föreställning sp. 920 f.), vilken förbinder erinringen t. ex. av en bergvandring med dagens händelser, t. ex. ett möte med en av deltagarna däri. I andra fall kan en dylik erinring så plötsligt ss. ett "infall" dyka upp i medvetandet.
att man antingen alls icke 1. först efter längre letande finner sådana led. Stundom kan erinringsprocessen så förvanskas, att mer 1. mindre utpräglade miiinesvillor uppträda, vilket bl. a. kan vålla stora vanskligheter i fråga om vittnesmåls tillförlitlighet. I mera extrema fall resultera dylika minnesvillor i 8. k. fabulering, ett vanligt fenomen hos vissa psykiskt abnorma svindlare, men ock relativt normalt hos många barn, vilka ännu ej ha klar uppfattning av gränsen mellan minnes- och fantasibilder. Även hos gamla kunna dylika minnesvillor iakttas. — Icke sällan nå rubbningarna i M:s funktioner sådan omfattning, att dagar, månader, ja flera år av en människas erinringar bli fullständigt bortglömda (minnesförlust; särskilt hos hysteriska 1. i övrigt psykopatiska individer). I sådana fall kan individen helt förlora känslan av sin personliga identitet (jfr Undermedvetet själsliv). — Förmågan att i M. inprägla nya intryck är, i motsats mot vad man ofta tror, mindre under barndomen än under ungdomsåren och medelåldern samt avtar mer 1. mindre vid ålderdomens annalkande. För nyinläringen av en uppgift torde förmågan av stark uppmärksamhetskoncentration vara huvudvillkoret. För det varaktiga behållandet därav i M. kräves därjämte repetition av densamma. För att underlätta spec. rent mekanisk memorering, där inpräglingsledens tillfälliga sammanhang i rum och tid, t. ex. i en stavelse- 1. ordramsa blir den omedelbara ledtråden, har man uppfunnit vissa system av mnemotekn i k. Så kan t. ex. det latinska ordet för själ, mens, tjäna som
Källa: Internet Archive ·
