Sida 606
1187
Nödfallsrätt — Nödvärn
1188
ten vägrar att göra det. Vanl. plägar X. anges genom att vmder 1. bredvid trassatens namn tecknas: '7 nödfall hos N. N. (adressaten) för N. N. (adressanten)".
Nödfallsrätt, se Nöd.
Nödfodermedel, använda vid foderbrist, kunna utgöras av barrträdsris, ljung, ren- och islandslav, ekollon, hästkastanjer m. m. Flertalet har ringa näringsvärde. Under den av världskriget och 1917 års missväxt orsakade foderbristen begagnades som N. även träcellulosa (pappersmassa) samt halm, som gjorts nästan fullständigt smältbar genom behandling med alkalier 1. kalk ('•"krafthalm").
Nödhjälpsarbete, hjälpform av understöd åt arbetslösa. I Sverige började man fr. o. m. 1916 anordna N. Sålunda inrättades ett särskilt organ, statens stenleveranscentral med uppgift att anordna N. för stenarbetare. N. anordnades vidare av skogsvårdsstyrelsen i Göteb. 1. samt av skogssällskapet (en sammanslutning av kommuner och enskilda för skogsvårdsverksamhet o. d.). Sedermera bedrevos N. i samarbete med skogssällskapet, men under ledning av en utav K. M:t utsedd ar betsdirektion, benämnd Skogssällskapets statsarbeten, från 1921 Södra Sveriges statsarbeten, förlagd till Göteborg. Under en direktion, kallad Norrlands statsarbeten, anordnades
1921 X. i Norrland. Dessa båda direktioner upphörde 1923 — 24. 1 juli 1925 utgjorde antalet i statligt N. placerade 2,015 och i kommunalt N. 2,047 (vid början av
1922 i runda tal 25,000 resp. 13,000j. Jfr Statens arbetslöshetskcmmission.
Nödinge, socken i Älvsb. 1., jämte Starrkärr och Kilanda pastorat i Göteborgs stift. 2,635 inv.
Nödmynt, se Mynttecken.
Nödrätt, se Nöd.
Nödsatt gång, se Masugn.
Nödvärn, det fall, att någon till försvar mot 1. avvärjande av ett angrepp mot angriparen använder en åtgärd, som under andra förhållanden skulle vara rättsstridig. De allmänna förutsättningarna enl. svensk rätt för nödvärnsrätt anses vara, att den handling, mot vilken N. övas, utgör ett angrepp på något, som åtnjuter rättsligt skydd, att angreppet är rättsstridigt och pågående samt att detsamma ej kan avvärjas genom något oskadligt medel. Användes vid N. större våld än nöden kräver, säges s. k. nödvärnsexcess föreligga. En persons uppgift inför rätta, att han handlat i N., torde tas för god, därest den icke anses vederlagd genom omständigheterna i målet. Man skiljer mellan nödvärnsrätt enl. strafflagen 5 kap. 7 § (vid överfall, som innebär trängande fara, vid inbrott nattetid och vid motvärn mot den, som vill sitt värja 1. ä bar gärning återta), i vilka fall man saklöst har rätt att använda det våld, som erfordras för att avvärja angreppet, och nödvärnsrätt enl. strafflagen 5 kap. 10 § (vid sådana angrepp å person 1. egendom, som ej kunna hänföras under det förra lagrummet, samt vid inbrott, då det ej sker nattetid), varvid för angreppets avvärjande får användas nödigt våld, som emellertid icke får stå i uppenbart missförhållande till den skada, som är att befara av angreppet. — Har man vid utövande av N. gjort sig skyldig till straffbar nödvärnsexcess, kan
Källa: Internet Archive ·
