Sida 629
1233
Odeum — Udium
1234
2. Huvudstad i O. 1, Rvsslanda viktigaste hamn- och handelsstad vid Svarta havet. Export av Syd-Rysslands produkter: spannmål ("Odessa vete"), sprit, socker, ull, linfrö. Hamnen är isfri omkr. 10 mån. Universitet. 325,000 inv. (1915 631.000 inv.). — O. grundlades 1794 på platsen för ett turkiskt fort. 1817—59 frihamn. Det var under världskriget besatt av centralmaktstrupper mars — nov. 1918, därefter av engelsmän och fransmän. Efter de senares avtag besattes O. 1919 av bolsjevikerna.
Ode'um, se O d e i o n.
Odeur [-dö'r], se O d ö r.
Odhner. 1. C 1 a s T e o d o r O., f. 1836, d. 1904, historiker, prof. i Lund 1871 — 87, riksarkivarie 1887—1901. Av 0:s tidigare produktion märkas Sveriges inre historia under drottning Christinas förmyndare (1865) och Sveriges deltagande i Westfaliska fredskongressen (1875). I sitt huvudverk, Sveriges politiska historia under konung Gustaf III:s regering (1885—1905, 3 bd, det sista dock ofullbordat) skapade han med lärdom, grundlighet och objektivitet en på sitt område oöverträffad epokskildring. O. utarbetade flera, ärmu i reviderad form använda historiska skolböcker. Hans främsta insats som arkivman var grundläggandet av landsarkivorganisationen. — 2. Herman O., f . 1853, föreståndare för Lunnevads folkhögskola 1881 — 1915, en av den svenska folkhögskolans föregångsmän. —
3. Teodor O., f. 1879, son till O. 1, zoolog, prof. i Kristiania 1914, vid Riksmuseet, Sthim, 1918. O. har deltagit i zoologiska forskningsresor till Spetsbergen och Grönland 1900 samt till Vita Nilen och Sinaihalvön 1900—01 och bl. a. utgivit arbeten om sug-
maskarnas anatomi och systematik. 1922—26 föreståndare för Stockholms arbetarinstitut.
Odilo, d. 1049, abbot i Cluny från 994, en av den cluniacensiska reformrörelsens främsta representanter.
Odin 1. Oden (ty. Wuotan, Wodan), forngermansk gud, tidigt dyrkad bland v. Tysklands germaner (se d. o. sp. 1209), sedermera även i Norden (jfr Fornnordisk religion sp. 362 ) . O. har tydligen från början varit en döds- och stridsgud (ss. sådan uppträder han ännu i medeltida folktro: O. ss. anförare för de hädangångnas andar, "den vilda jakten", "0:8 här"). Därmed sammanhänger väl även hans karaktär av troll- och spådomskonstens gud (O. SS. herre över runorna m. m.). Redan bland västgermanerna dyrkad ss. den högste, firades han i Norden av kämpatidens skalder mer än de andra åsarna (O. är den aristokratiske vid sidan av den folklige Tor) och f ramställes i mytologin ss. den främste bland dem, gudars och människors fader. Hans boning är Valhall, hans gemål Frigg. Bland hans attribut märkas spjutet, den åttafotade hästen Sleipner samt korparna Hugin och Munin.
Odini't, gångbergart av basaltisk sammansättning.
Odinslund, O d e n s 1 u n d, se Uppsala.
0'di profa'num vu'lgus et a'rceo, lat., "jag hatar den råa hopen och håller den på avstånd", citat från Horatius.
Odisputa'beI (av lat. disputa'- re, avhandla), obestridlig, oomtvistlig.
0'dium, lat., hat. — O. me'- dicum, O. theolo'gicum (eg. medicinskt, resp. teologiskt
Källa: Internet Archive ·
