Sida 646
1267
Olaus Petri
1268
av de nordiska folkens samhällsskick och levnadssätt. Verket är försett med intressanta träsnitt. O. utarbetade även en för sin tid utmärkt karta över Norden (Cha'rta mari'na).
01a'us Pe'tri, församling i örebro (se d. o.).
01a'us Pe'tri (latinisering av Olof Petersson), benämnd "mäster Olof", f. 1493, d. 1552, Sveriges främste kyrklige reformator. O. studerade 1516 — 18 i Wittenberg och trädde härunder i personlig förbindelse med Luther och Melankton. Efter avlagd magisterexamen blev han sekreterare hos biskop Mattias i Strängnäs, 1520 vigd till diakon samt s. å. lärare vid domskolan. På denna plats förkunnade han reformationens nya idéer, vilket bl. a. väckte biskop Brasks häftiga ovilja. 1524 förflyttades han emellertid av Gustav Vasa till Sthlm SS. sekreterare åt magistraten. Tillika fick han tillfälle att SS. predikant vid Storkyrkan ytterligare arbeta för reformationen. Detta gjorde han, stundom under livsfara, med stor fasthet och oförskräckthet och vann snart också gehör för de nya idéerna. 1525 bröt han öppet med katolsk åskådning genom att ingå giftermål. Vid detta tillfälle skall mässan för första gången ha hållits på svenska. O. verkade ss. flitig författare. Han medverkade vid N. T:s översättning (1526), ehuru det är omstritt, huruvida han 1. Laurentius Andreae härvid gjort den viktigaste insatsen. S. å. synes ett första, numera förlorat psalmhäfte ha utkommit. I en rad populära småskrifter, till en början övers, från tyskan (jfr Katekes sp. 691), utvecklade O. under de följande åren reformationens huvudprinciper (bl. a. Om
Gudz Ordh och Menniskios Bodh och Stadhgar, 1528). 0:s framställning är klar och undervisande, med en enkel och varmhjärtad ton; vid polemik är den till formen i allm. hovsam men i sak skarp. På riksdagen i Västerås 1527 disputerade O. med Peder Galle (se d.o.). Efter kyrkomötet i Örebro 1529 försåg han den framväxande reformerade kyrkan med handbok (se Kyrkohandbok), postilla (1530) och mässordning (1531; från O. härrör bl. a. den ännu brukade syndabekännelsen: Jag fattig, syndig människa). 1531 — 33 var O. Gustav Vasas kansler. I processen mot Laurentius Andreae indrogs även O., vilken genom sin frimodighet i tal och skrift, särskilt genom vissa kritiska uttalanden i sin Svenska krönika, ådragit sig konungens missnöje. O. ogillade de hänsynslösa indragningarna av kyrkans gods och ville åt kyrkan bevara en viss självständighet, oförenlig med konungens principer. Därtill beskylldes han för att ej ha yppat en sammansvärjning mot konimgen, om vilken han i bikten fått kännedom. Liksom sin forne förman dömdes O. 1540 till döden men benådades mot synnerligen dryga böter. 1543 blev O. kyrkoherde i Storkyrkan, men något samarbete med konungen kom ej vidare i fråga. — O. verkade ss. författare även på andra områden än det teologiska. Ss. stadssekreterare förde han magistratens protokoll (Tankebok, utg. 1908 — ). Dessutom skrev han en Kommentar till Stadslagen och de Domare reglor, som ännu införas i svenska lageditioner som inledning. O. författade även dramat Tobiae Comedia (1550) och bidrog väsentligt till historieskrivningens utveckling genom
Källa: Internet Archive ·
