Sida 714
140S
Ormbunksrot — Ormkult
1404
ka O. äro bl. a. Aspi'dium, Åsple'- nium, stensöta och örnbräken. Av utländska O. märkes Adia'ntum. — Något avvikande är bl. a. fam. Ophioglossa'ceae (se d. o.).
Ormbunksrot, rotstocken av träjon (se A s p i d i u m) - Jfr Maskmedel.
Ormbunksträd, se Ormbunkar.
Ormbunksväxter, k ä r 1 -
kryptogamer, Pteridophy'ta, de högst utvecklade kryptogamerna. Hos O. förekommer generationsväxling (jfr d. o.) mellan en könsgeneration, som utgörea av en helt liten, blad-, tråd- 1. knölformig förbål (prota'llium) , och en sporalstrande generation. Förbålen bär arkegonier 1. anteridier 1. bådadera samtidigt. Befruktningen äger rum, om förbålen fuktas med en vattendroppe, varvid de med cilier försedda spermatozoiderna uppsöka arkegonierna (jfr Befruktning). Ur den befruktade äggcellen uppväxer den egentliga plantan, på vilken sporangier med sporer utbildas. Den sporbärande plantan överensstämmer i byggnad i huvudsak med fanerogamerna (har t. ex. verkliga rötter och kärlsträngar, vilka båda saknas hos lägre kryptogamer). Till O. höra ormbunkar, fräken- och lummerväxter samt Psilophyta'les.
Ormbär, Pa'ris quadrifo'lia (fam. Lilia'ceae), ört med vanl. 4, korsvis motsatta, breda blad, en ensam, grönaktig blomma och svartblått, giftigt bär. Växer i lövdungar o. d. Blommar i juni.
Ormbäraren, Ormkarlen, se Ophiuchus.
Ormdrag, se Sorgmyggor.
Ormen, se Ophiuchus.
Ormen långe, Olof Tryggvessons skepp i slaget vid Svolder.
Ormesberga, socken i Kronob.
1., jämte Berg pastorat i Växjö stift. 410 inv.
Ormgift, ämnen, som avsöndras från giftkörtlarna hos vissa ormar. Den avsöndrade vätskan innehåller äggviteämnen, fetter, lipoider, salter, enzym samt giftämnen av omstridd natur. Trol. äro dessa kvävefria, ej flyktiga 1. möjliga att dialysera; de äro i lösning starkt skummande ämnen (saponiner). Giftet verkar lokalt å stället för ormbettet, där en häftig inflammation med rodnad, missfärgning, svullnad, blödning, smärta och nekxos kan uppstå; dessutom inträda efter resorption hemolys och allmänt illamående (kväljningar, kräkningar) med fortskridande känslolöshet och motorisk förlamning, ev. medförande andningsstillestånd och död. Liksom betr. vissa andra gifter kan gentemot O. en immunisering (jfr Immunitetslära) äga rum, vilket möjliggjort beredandet av ormgiftserum (A. Calmette), som visat sig gynnsamt påverka förloppet efter ormbett. Behandlingen åsyftar i övrigt giftets avlägsnande (genom utsugning, bränning, permanganat, kalciumklor id o. d.) samt allmän stimulering.
Ormhalsfåglar, Plo'tus, ett släkte Skarvar med mycket lång hals, spetsig, rak näbb och korta ben. Den afrikanska o r m - halsfågeln, Plotus levailla'nti, är grönglänsande svart med roströd framhals och vita strimmor på ryggen. Längd c:a 86 cm. Skicklig simmare och dykare, som lever av fisk m. m. A n - h i n g a n, Plotus anhVnga, lever i tropiska delar av Amerika.
Ormkult. Sedan äldsta tider har ormen i högre grad än de flesta andra djur ansetts besitta övernaturliga egenskaper, vilket
Källa: Internet Archive ·
